Arkiv för april, 2016

Kvinnan som blev en byggnad

Min morfar Åkes (1906-1983) föräldrar Anni (Ainikki) Roschier (1877-1923) och Julius Holmberg (1872-1945) skilde sig efter ett kort och uppenbarligen stormigt äktenskap. Hela sin barndom därefter levde min morfar tillsammans med sin mamma som efter skilsmässan blev ensamförsörjande mor: länge hade hon ingen kontakt alls med sin ex-man. Morfar och hans mamma bodde under många år i olika underhyresrum, ibland med ekonomisk hjälp av släktingar. Förhållandena min morfars mamma och han levde i illustreras av ett brevcitat: ”Söndagmorgon i spårvagnen. Mor har sovit gott. Inga väggor!” (vägglöss)

Av Anni Roschier finns två vaxdukshäften samt brev till min morfar bevarade. Av dem framgår ett tragiskt livsöde, men man kan också ana att hon kanske inte hade en alldeles en lätt personlighet. Min morfar brukade tala om den forsmanska mjältsjukan, något som skall ha kommit in i familjen från den forsmanska sidan, det vill säga från Annis mammas släkt. I häftet betitlat ”Skymningstankar” (skrivet 1895-1906) är tonfallet genomgående pessimistiskt och fullt av livsbesvikelse.

Först utbildade sig Anni till sjuksköterska, ett yrke hon aldrig utövade. Utbildningstiden vid Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors tycks ha varit hård, även skrämmande och kanske avskräckande. Hon återger hur hon på nätterna promenerade ensam längsmed de av gaslyktor svagt upplysta sjukhuskorridorerna rädd för patienterna – på den tiden var också mentalpatienter intagna på Kirurgiska sjukhuset. Efter skilsmässan arbetade Anni under längre perioder som biblioteksbiträde på Berghälls bibliotek i den då helt nya byggnaden vid Björnparken. Tidvis var hon också arbetslös.

 

berghällbibl
Biblioteket i arbetarstadsdelen Berghäll, byggt 1912.

 

Det verkar som om Anni projicerade många av sina förhoppningar och besvikelser på sonen, så här låter det i en dikt från 1912:

De stanna de två i min tanke,
som fylla min sagas lopp,
den ena ett bittert minne,
den andra mitt hopp – mitt hopp!

Den ena slet för sitt nöje
vårt band av heder och tro –
den andre, vars barnalöje
gör mig stark i hopplös strid.

Och:

Min son, din klädnad jag sömmar
av allt jag har och får!
Jag stärker din viljas timmar
med silverstrån ur mitt hår.

Din riddarmantel skall lysa
av purpur som kostat blod.
Ej skall du i livet frysa,
om arbeta jag än blott får.

 

I ett brev 1920 skriver Anni:

”Hemmet blev trångt. Mor så trött och du min gosse, oftast så litet nöjd och glad, så litet tröst och glädje – Och mor utan tjänst – Huru vi skola ordna våra liv och reda oss – förstår mor ej – Mor känner det så tungt och hopplöst – ja mor vågar alls ej tänka på hösten och vintertid.”

*

Under 1920-talet studerade min morfar juridik, ekonomiskt klarade han det genom att låna pengar av sina blivande svärföräldrar. På 1930-talet grundade han en egen advokatbyrå som med tiden kom att bli en av Finlands mest framgångsrika. Byrån bar hans namn: Roschier-Holmberg. Avokatbyrå Roschier-Holmberg finns fortfarande och är fortfarande en av de största i Finland. De nuvarande ägarna beslöt för några år sedan att förkorta byråns namn till Roschier.

För ett tag sedan började man riva en kontorsbyggnad från 1960-talet vid Kaserntorget i centrala Helsingfors. I dess ställe skall ett nytt hus byggas med plats för upp till 1000 människor att arbeta. Advokatbyrå Roschier kommer att vara huvudhyresgäst i Roschier building. En byggnad uppkallad efter en kvinna som i början av 1900-talet var ensamförsörjande mamma och biblioteksbiträde i Berghäll. Är inte det lite vackert?
http://www.roschier.com/news-and-media/firm-news/news-roschier-move-new-office-buildings-stockholm-and-helsinki-24-august

Källa: Margaretha Mickwitz.



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund