Archive for the 'Dagligen' Category

Nu till specialpris!

 

Kanslornas-mysterier

 

Min fjolårsbok Känslornas mysterier säljs nu för 21,90 euro – ordinariepris är 29,90 – här: https://www.forlaget.com/bocker/kanslornas-mysterier/ .

Så här skrev Hbl:

I en tid då man helst ska vara rak på sak, koncis och sparsam, kommer Känslornas Mysterier som en uppskattad delikatess. Mickwitz är generös och bjuder på berikande bilder som sätter kött på benen och påminner oss om litteraturens möjligheter och dess förhållande till Entusiasm.

 

I ovetandets moln

 

Ett helt annat slags ontologi, en icke-ontologiontologi, från 1300-talet:

But now you put to me a question and say, ’How might I think of him in himself, and what is he?” And to this I can only answer thus, ”I have no idea.” For with your question you have brought me into that same darkness, into that same cloud of unknowing where I would you were yuorself… Therefore, it is my wish to leave everything that I can think of and choose for my love the thing that I cannot think.

ur The Cloud of Unknowing, senare delen av 1300-talet, England, författare: okänd.

Skuggan historian kastar?

 

Själv från en släkt i vilken det funnits historiker sedan slutet av 1800-talet har jag under hela mitt skrivande liv funderat på vad tid är. Eller specifikare: vad tid är i språk. I 20 år (d.v.s. sedan 1997) har jag planerat och skissat ett projekt som har som utgångspunkt en landskapsmålning av Rubens. Tavlan heter Hem från fälten, men är även känd som Landskapet med den dubbla skuggan. Så som namnet antyder är det egenartade med denna tavla att träd, djur, människor mm, samtidigt kastar skuggor åt motsatta håll. Bland annat Rabbe Enckell har skrivit om Landskapet med den dubbla skuggan. För mig representerar målningens dubbla skuggor två simultana tider (och två samtidiga solar, någonstans utanför bildens gränser, tavlans ramar). Det i sin tur har långtgående följder, och det är dessa följder jag vill försöka gestalta skönlitterärt.

Utan att nu här närmare gå in på vad mitt (alltför stora känns det som) projekt vill försöka bli skall jag kort citera Shlomo Sand som jag läst i samband med arbetet:

 

The legitimacy of teaching history and living comfortably from it, as I have been able to do for a large part of my life, rests on a well-anchored assumption: that it is possible for us to approach the truth of the past and perhaps even attain this. Given the right methodology, a critical attitude towards sources, correct deciphering, and the ability to avoid prejudices of a political and ideological nature, it will be possible to present a reliable and solid history. While I was writing my thesis, however, I already came up against the acute scepticism of Georges Sorel regarding the scientific character of all social research, both present and past. I knew very well that it is impossible for us to reach ’what actually happened in the past’, but I felt a moral and professional obligation to mobilize all my intellectual strength to approach this and cling to it. It was relatively comfortable, I admit, to teach the metanarratives of the contemporary West, particularly the history of France, without questioning too much either the theoretical problematic on which historical representations are based, or their effect in terms of pedagogy.

Few ’pure’ historians have taken the trouble to formulate theories on the historiographical discipline itself, and the majority of those who have risked this were concerned above all with methodology rather than epistemology.

 

Historia var vad man kunde kalla mitt paradämne i gymnasiet. Jag hade en bra och inspirerande lärare och var redan från första klassen på det klara med att jag skulle studera historia vid universitetet, och så blev det också. Men riktigt som jag hade tänkt mig det blev det ändå inte: efter bara ett års studier bytte jag till litteratur. Efter mitt första år vid Helsingfors universitet var jag grundligt besviken på historiestudierna [se min kursiv i citatet ovan], men hade också fått en första förståelse för varför historia är så problematiskt ontologiskt och epistemologiskt. Senare skulle jag även ifrågasätta det etiska i att skriva historia.

 

P.P.Rubens/ Das festgefahrene Fuhrwerk - P.P.Rubens/ Landscape w.Stone Carriers - P.P.Rubens / Le char embourbé

En annan landskapsmålning (La Charrette Embourbée) av Rubens där tiden verkar vara ur led. Till vänster natt, till höger dag.

EUROPE IS OUT OF JOINT – The Turn to the Right

 

 

EUROPE IS OUT OF JOINT, The Turn to the Right
Collected essays
Versopolis eBook, volume 2

Här ingår en liten text jag skrev utgående från en dikt av Örnulf Tigerstedt:

http://www.versopolis.com/europe-is-out-of-joint .

 

 

Valéry och historia

När jag äntligen igen har lite lugn för arbete och läsning hittar jag ett citat av Paul Valéry som tangerar mina egna problem med vad historia är – problem som i en vidare bemärkelse har att göra med att så få historiker verkar vilja befatta sig med vad språk och tid är.

Historia är den farligaste produkten som medvetandets kemi har framställt. Denna produkts egenskaper är välkända. Den får människor att drömma; den berusar dem och framkallar falska minnen; gör alla deras reaktioner överdrivna; håller gamla sår öppna; plågar dem i deras vila; får dem att fantisera om storhet eller oförrätter; och gör nationer bittra, stolta, outhärdliga och själviska.

Begåvning räcker inte? – Bill Evans

I always like people who have developed long and hard, especially through introspection and a lot of dedication. I think what they arrive at is usually…deeper and more beautiful…than the person who seems to have that ability and fluidity from the beginning. I say this because it’s a good message to give to young talents who feel as I used to. You hear musicians playing with great fluidity and complete conception early on, and you don’t have that ability. I didn’t. I had to know what I was doing. And yes ultimately it turned out that those people weren’t able to carry their thing very far. I found myself being more attracted to artists who have developed through the years and become better and deeper musicians.

En kort kommentar till en av de konstigaste recensioner jag någonsin fått

 

I senaste Ny Tid recenserar Filip Lindberg min bok Känslornas mysterier, en naturhistoria http://www.nytid.fi/2016/10/likheter-mellan-olikheter/.

Ibland råkar man ut för recensenter som befinner sig på helt fel spår i förhållande till ens bok. Det är i sig ingenting konstigt; det får man leva med i den här branschen och det kräver sällan några kommentarer från författarens sida. Vad jag däremot känner mig tvungen att kommentera, för att det på falska premisser ställer mig i tokig dager politiskt och etiskt, är slutet av recensionen där Lindberg menar att min text på något suspekt sätt skulle tangera konflikten mellan Israel och palestinierna. Något sådant finns inte där: det är en tolkning som helt saknar grund i texten. Det finns överhuvutaget ingenting i texten som på något sätt anknyter till det som hänt i Palestina/Israel mellan första världskriget och 2016. På basis av det jag läst av Filip Lindberg verkar han vara en allmänbildad person, och som sådan vet han säkert vad Palestina teologiskt och historiskt betyder för *kristendomen*, vilket är den enda palestina-associationen som finns i det jag skrivit. Jag menar: de flesta av oss vet antagligen att Jesus föddes i Palestina (som är ett historiskt geografiskt namn med rötter över 3000 år tillbaka i tiden). Många av oss kanske till och med vet att julen ansluter sig till den händelsen?

Recensionens avslutande ord återspeglar vad som i grund och botten är problemet här: ”så förstår jag, trots följande förklarande kommentarer, faktiskt ingenting”. Det är vanligen enklare att förstå om man försöker läsa det som står skrivet, inte det som inte står skrivet. Kanske det därför kan vara nyttigt att också påpeka att det i texten Lindberg hänvisar till inte (heller) finns några som helst ”förklarande kommentarer”.

Svepande läsningar som hoppar till slutsatser är något vi har alldeles för mycket av i samtida kulturdebatt. Inte sällan utmynnar sådana läsningar i förnumstig moralisk indignation. Men vilken moral har en kritiker som baserar sin förtrytelse på en läsning som verkar som tagen ur luften?



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund