Arkiv för mars, 2014

Med tanke på

a

Inte med tanke på vad som är bra (litteratur) — bra är en godtycklig kategori. Utan med tanke på vad som är viktig(t) litteratur. Viktigt är kanske också en godtycklig kategori, vilket i så fall är bra. För vad som är viktigt måste alltid vara öppet och ständigt vara utsatt för språk och tid.

Ur Passport Somaliland (2012)

kärleksmöte

a

ja då det som ingendera säger

jag har handske du har ansikte på

en hektar går det tusen träd nu

är det snart en vecka sedan du

kan du säga kanske vill jag inte öra

snart har det gått femhundra år sedan

under snöskorpan ligger alla årsskal

det är trädkronornas sak att snöa låt

det höras jag förstör inte ett enda ord

av det du säger du uppträder i näsa jag

i solnedgång snart har du gått en hel vecka

sedan och bilen vi utspelar oss i är grön

kartong och skogen lyser och stammar

och du sticker in två fingrar i mina ögon

och vrider mitt våta handsikte

ett halvt varv av det ingendera säger

ur för vad kroppen är värd (2004)

årstiderna

a
Mycket verkar ha hänt jag kommer ihåg
ingenting av det är inte mycket jag har
ingen barndom ingen vuxendom jag har
årstider när jag promenerar in mot centrum
glider bilar bussar utryckningsfordon ljudlöst
förbi mig över snön när jag använder ordet jag
betyder det någonting annat hela tiden men det
vet jag vet inte vet jag vet inte jag är ett ting

tingen består av samtidigheter
som inte går att uppfatta
samtidigt kalla dem då för ingentingen t.ex.
krims&krams eller ingen distans

tiden hade en tand limgul inte särskilt vass det är vår
ungefär samtidigt som det blir höst bakom mig
går jag på rad det kan hända att jag backar
likformigheten är skenbar det kan hända
att bara den främsta av mig rör sig att alla
de andra är frusna när jag använder ordet jag
är ordet jag ett ord som ljuder under alla
de lagar orden lyder det finns många
som inte förstår det det är konstigt mycket
är konstigt möt mig här och när

våren är ljus hösten är mörk mörkast
var vintern sommaren tänker jag inte nämna
orden liksom tiden blandar sig i dig bläddrar
i dig dyker upp i sjunker in i allt i ett allt i en
våren är sen vintern var kall om man
inte tror på poesin finns ingenting
av det man tror på när man slutar tro
på sig själv börjar man tro på poesin vem
tror du att ser dig vem är du blind för
bara avlägset syns vem älskar
du närhet är agnosi är närhet

vilken som helst text löser upp sig i tillräcklig
förstorning, blir samtidigheter utan samband,
pixelljud av allt det som passerar dig när du
en vinterkväll promenerar in mot centrum
i något ärende du också hunnit glömma.

 

Ur som du gör dina cirklar runt detta utanför (2012)

Ur ett mejl till kolleger – Ida Börjel; Ma.

Nu har jag läst igenom Ma, ganska snabbt och allt annat än slutligt, men kan redan nu säga att jag tycker att det handlar om en exceptionell diktsamling. Det är en på många sätt politisk bok, men den ger inte ett dugg efter i formen trots det. Jag har inte läst en enda recension eller något annat om Ma, och fortfarande är Börjels metod inte helt klar för mig, så det här är bara en privatfundering:a

Närheten till Christensens Alfabet är både förbryllande och spännande, det finns ett igenkännande (bl.a. i rytmen och användadet av ordet ”finns”, som Börjel gjort till ”fanns”), men samtidigt är det någonting helt annat och i förhållande till Alfabet främmande som boken gör.

Dikterna är väldigt täta, vilket är en kontrast mot bokens form: varannan sida är tom. Marginalerna ligger genomgående på sidornas ytterkant, vilket jag läser/ser som om dikterna skulle gränsa, vara på avgrunden, till sin egen baksida som är tomhet: en vit sida. I alla bokstavsavdelningarna, det vill säga i hela boken, är dikterna placerade så att marginalerna är i höger kant, förutom i två avdelningar (den ena M; Ma), i vilka de befinner sig i vänster (ytter)kant. Dessa två avdelningar är helt olika de övriga, bara i dem talar ett jag, en mamma – därav Ma, även om referensen till det japanska också finns.

Det känns uppmuntrande att läsa poesi på så här hög konstnärlig och samhällelig nivå, en nivå som är en helt annan än t.ex. den som den dominerande medelromanen för det mesta befinner sig på.

Ida Börjel; Ma, Bonniers 2014, oklart antal sidor.

a

sprickor av röda skarpa bergskanter
mot illa blå himmel svarta prickar
nålhuvuden på sluttningarna i färd
där avstånden stannar rörelserna söka
fred? göra en värld formad av avvägt våld?
eller att bara gömma allt och sedan vara
helt stilla av rörelsens tålmodighet?

Ur som du gör dina cirklar runt detta utanför (2012).



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund