utkommer Leksikon, Sett att läsa. Men boken finns redan, den kom från tryckeriet i förrgår, mycket nöjd med hur den ser ut!
Kategori: Ur böckerna
Utdrag ur böcker jag skrivit
Den kommande bokens
pärm: Emma Strömberg.
Somaliland, Passport Somaliland
I dagens Guardian finns en stor och informativ artikel om Somaliland:
https://www.theguardian.com/news/2018/jul/20/when-is-a-nation-not-a-nation-somalilands-dream-of-independence
2012 gav jag ut den lilla boken Passport Somaliland på det förträffliga lilla förlaget Ellips. Somaliland är i motsats till Somalia en fungerande demokratisk stat som sedan självständighetsförklaringen 1991 också har haft fred. Inte ett enda land har erkänt Somalilands självständighet. I Passport Somaliland kontrasterar jag Finlands och Somalilands första tjugo självständiga år mot varandra:
https://petermickwitz.com/2015/09/20/somaliland-och-suomaliland-ur-passport-somaliland-ellips-2012/
förstenad
som jag en skugga kvargömd som inte var
som gungar i grenar av tid som inte varar
ett tryck i moln av sten av krossat fjäderben
som ett vitögt skatskeletts skrapande skrik
mellan tungt och lätt, mellan jag och lätt, känna
de tidiga lyckliga blåa morgonhimlarna hugga
riva i denna döda spegelbild av det som blev
en hemlighet pressad i sten alltför tidigt sent
ur för vad kroppen är värd, (c) Peter Mickwitz 2004
Se även: Anteckningar kring en dikt av Samuel Beckett;
https://petermickwitz.com/2013/02/13/anteckningar-kring-en-dikt-av-samuel-beckett/
Rosenzweig – att tänka filosofi är poesi, att skriva filosofi är prosa
I Will Buckinghams bok om Levinas och berättande finns en passage som jag tycker att på ett träffande sätt beskriver skillnaden mellan poesi och narrativ prosa, mellan tredimensionalitet och tvådimensionalitet:
”In the ‘New Thinking’ Rosenzweig writes of the problems that confront us when we read philosophical texts. We expect them, Rosenzweig says, to be especially logical, with each idea following on from the last; but nowhere is this less the case than in philosophy. Philosophical works, one could say, express an complete idea, something that can be held in the mind in three dimensions, something that has no beginning, no middle or end, and has no single main strut or support to hold it up. But when it comes to actually writing philosophy, we have to begin somewhere. As Rosenzweig notes ‘thinking and writing are not the same. In thinking one stroke really strikes a thousand connections. In writing, these thousand must be artfully and cleanly arranged on the strings of thousands of lines’.”
Poesi, när den är som viktigast och mest spännande, fungerar på just det sätt Rosenzweig beskriver tänkande.
***
Några citat ur min essäsamling Förlorat (Söderströms 2010). Citaten tangerar det Buckingham skriver om ovan.
Handla ”Den här dikten handlar inte om omåttlighet, den är omåttlig.”
Planen Poesi är ett planlöst upptäckande. Men det som där upptäcks är exaktare än vad som helst som resulterar av vilken som helst plan.
22.12.01 Bilden av poeten som den som ritar svalor på sköldpaddans skal.
Exceptionellt Än en gång: jag kan inte förstå annat än att det jag nu skrivit är helt exceptionellt. Exceptionellt är att överträffa, att ta sig långt, att komma långt? Men i relation till vad? Vad är här, och vad är där, och varför vill du härifrån dit? En färd som leder en någonstans långt till ett ställe som uppfyller kraven på exceptionellt kan existera bara om man betraktar litteraturen som någonting tvådimensionellt, tyngdkraftsberoende, jordbundet. Att man tror sig röra sig på en linje, någonstans mellan utgångspunkt och mål (en linje som inte tillåter avvikelser och där allting är förutbestämt, målinriktat) och där den enda riktningen är framåt; det gäller att krypa sig fram längs med linjen. Det moraliska i detta tvådimensionella är att slutet är någonting gott; estetiskt ypperligt (det rätta är alltid vackert).
Men om det bara är jorden man har att hålla sig till och slutet och målet alltid definieras av denna jord man trycks eller trycker sig ner i och allt annat lämnas utanför, vad är då så exceptionellt med det? Nej, det som kanske på riktigt är exceptionellt är att röra sig utan att röra sig: där det inte finns något som leder, riktar eller för. Där det varken finns jord eller tyngdkraft. Ingen sådan säkerhet som någonstans leder, ingen sådan säkerhet som bara leder till ett förutbestämt slut: till det som är bestämt exceptionellt.
Nej, om det exceptionella faktiskt finns så är det tredimensionellt, helt utan mark som tar emot, och därför kan riktningen vara vilken som helst och man kan gå hur långt som helst utan att möta något mål, något slut. Skrivandets frihet; det expanderande svävandet. Och det etiska i det är att du kan ta vilken riktning som helst och att det inte finns något som är estetiskt ypperligt eller uppnåeligt. Rör dig gör du bara i relation till dig själv och du själv är en relation till någon annan, vilket är en helt annan relation än den jordbundna; er relation är en ändlös rymd som uppfyller allt det som finns, och allt det som finns är ert ändlösa samtal.
Den tvådimensionella litteraturen tänker som om den kunde uppnå något (vara något ”bra” i relation till någonting) i en estetisk och ontologisk bemärkelse. Den som lider av tredimensionalitet tror sig veta att den enda relation som finns är den etiska, och att själva tredimensionaliteten är ett uttryck för en etisk strävan, just den som i sin riktningslöshet, i tvånget av sina oändligt många riktningar, inte för oss någonstans; därför att någonstans alltid är ett ställe till förväxling likt verkligheten, en ställe som med andra ord är omöjligt, konkret och jordnära.
europa
Hela europa är täckt av gråblå is som korsas av linjer skärmärken skråmor i algrött tjugo kilometer is under vilken ett 100 kilometer djupt hav är ständigt satt i rörelse av väldiga tidvattenkrafter vågrörelser som alstrar värme europa är ungefär lika stor som den måne som kretsar kring jorden månen drömsatellit europa är det enda stället i solsystemet där det kan finnas liv förutom här där jag skriver det här enligt vissa beräkningar kan det finnas så mycket syre i europas hav att där kunde existera organismer stora som fiskar det finns planer på att låta en robotmask borra sig genom isen för att ta reda på vad som döljer sig i djupen men hur skulle det då gå för det ekosystem som kanske finns i europas hav om maskroboten försatte det ur balans förde med sig smittan åstadkom en pandemi likmasken skärsåren som täcker isen på europa har namn eufemenus kadmos minos tektamus fineus radamanthys på europa finns nästan inga kratrar det är tvåhundra grader kallt på europas yta men isen är ett tjockt täcke som värmer drömmen om att vi inte är ensamma i rymden universum världsalltet drömmen om organismer stora som fiskar drömmen om liv i rymden jag har aldrig förstått det här med att inte klara av kunna vilja vara ensam i universum frågan som är större än allt alltet universum är hur lära sig vara ensam på jorden i europa i finland i helsingfors på topeliusgatan vid datorn här där det finns liv avståndet mellan jupiter och europa är 671 000 kilometer avståndet mellan jupiter och jorden varierar mellan 620 miljoner kilometer och 928 miljoner kilometer och europa är den plattaste slätaste jämnaste himlakroppen i hela vårt solsystem.
Ur som du gör dina cirklar runt detta utanför (2012)
”‘Are we alone in the solar system?’ is a question we are actively seeking to answer with Mars rovers and future missions to the moons of Jupiter and Saturn, where the conditions necessary for life may be present on multiple worlds. But even here, the use of ‘alone’ in the question is problematic. Would we be alone if the universe were full of microbes? Would you feel alone stranded in a deep cave with no meens of escape and a billion bacteria for company? If not being alone means having intelligent beings to communicate with – sofisticated creatures that build civilisations, have feelings, do science and respond emotionally to the universe, then we have our answer in the solar system. Yes – Earth is the only world that is home to a civilisation, and we are alone.”
Brian Cox (Human Universe 2014)
Somaliland och Suomaliland – ur Passport Somaliland (Ellips 2012)
Det här är Somalilands pass. Somaliland finns inte, Somaliland finns. Somaliland brukade vara en del av Somalia. Uppe i väster, uppe till vänster i det som kallas Afrikas horn mellan Djibouti och Puntland ligger den del av Somalia som heter Somaliland. Somaliland utlyste sig självständigt för drygt 20 år sedan, 1991. Inte ett enda land har erkänt Somalilands självständighet. Sommaren 2010 meddelade Somalilands informationsbyrå att Israel övervägde att erkänna Somaliand. Men det hände aldrig. Hur vackert hade det inte varit: Israel av alla stater erkänner som första stat Somaliland, som hör till den del av världen som associeras med statssammanbrott och radikal islamism, med Somalia.
a
Somaliland finns alltså inte. Men Somaliland finns. Och Somaliland behöver ett pass. Det här är Somalilands pass.
a
Somaliland har cirka 3,5 miljoner invånare.
a
Somaliland är ett av Afrikas råvarufattigaste områden, de viktigaste näringsgrenen är boskapsskötsel och den somaliländska statens viktigaste inkomster kommer från hamntullar.
a
Liksom bland somalier i stort baserar sig inte identitet och gemenskapsbyggande heller i Somaliland på språk eller ens i första hand religion. Istället är det klanen som definierar vem du är och vart du hör. Av Somalias fem huvudklaner är Isaaq med underklaner den största i Somaliland. Konceptet Somaliland som nationalstat kan kanske sett genom klansystemet förstås som ett slags gemenskap av nationer, där klanerna är det som företräder ”nation” och där till följd av detta konflikterna mellan klanerna kan jämföras med konflikter nationer emellan, till exempel i det nationalromantiskt nationalistiska Europa.
a
Med undantag för ett kort inbördeskrig i mitten av 1990-talet och några gränsincidenter med grannstaten Puntland (känd bland annat för sitt sjöröveri) på 2000-talet har Somaliland haft fred sedan det utlyste sig självständigt 1991. Inbördeskrigets fred förhandlades av konfliktparterna själva utan någon yttre, internationell, inblandning. Somaliland är känt för sina lågprofilerade stats- och fredsbyggande konferenser; oändligt långa långsamma och pratsamma och resultatrika möten. Till exempel: Tawfiqkonferensen, Boramakonferensen och Sanaagkonferensen.
a
Somaliland mottog bara en bråkdel (cirka 7%) av den U-hjälp Somalia som helhet fick på 1970- 0ch 1980-talen. Fortfarande är det internationella biståndsarbetet i hög grad koncentrerat till södra Somalia.
a
I relation till den extremt dåliga utgångspunkten har Somaliland haft en betydande ekonomisk tillväxt sedan det utlyste sig självständigt 1991.
a
I slutet av 00-talet ansågs Somalilands huvudstad Hargesia vara en av de säkraste huvudstäderna i Afrika.
Somaliland har lyckats upprätta fredliga och fungerande relationer till den regionala stormakten Etiopien som traditionellt har varit Somalias ärkefiende. Sedan Eritrea blev självständigt och Etiopien förlorade alla sina hamnar har Etiopien blivit alltmera beroende av hamnar i Somaliand.
a
Somaliand har haft fem demokratiskt genomförda president- och parlamentsval mellan 1997 och 2010. Dahir Riyale Kahin, den vinnande kandidaten i presidentvalet 2003 fick bara 80 röster mer än oppositionens kandidat Ahmed Silanyo. Silanyo accepterade sitt nederlag och inga oroligheter utbröt. I presidentvalet 2010 var rollerna ombytta: Silanyo vann, Kahin förlorade. Maktskiftet skedde utan problem. I parlamentsvalet 2005 blev UCID (Rättvise och välfärdspatiet) det tredje största partiet med 27% av rösterna. Partiets ordförande Faisal Ali Farah är finsk medborgare (byggnadsingeniör, Alberga, Esbo) och flyttade tillbaka till Somaliand för att grunda UCID. Även flera andra av de centrala påverkarna inom UCID har varit bosatta i Skandinavien, och partiprogrammet har drag av nordisk socialdemokrati.
a
Somalilands sak kunde vara vår. Somalilands pass kunde vara vårt pass. Det här är ett pass för Somaliland.
a
a
***
a
Det var en gång för inte allför länge sedan ett mycket fattigt land som låg i den världsdel som var den mest konfliktfyllda någonsin i hela världens historia. Det lilla landet med bara 3 miljoner invånare hade svåra naturförhållanden, outvecklad industri, kort medellivslängd och där härjade en av de mest dödliga sjukdomarna mer än någon annanstans i världsdelen.* Detta var ett land som lydde under en imperialistisk stormakt, men efter en frihetskamp som varade i decennier blev det lilla landet till slut självständigt. Bara några veckor efter att landet vunnit sin självständighet utbröt ett sällsynt blodigt inbördeskrig. Omedelbart efter att inbördeskriget avslutats med hjälp av inblandning från en imperialistisk stormakt upprättade den vinnande sidan dödsläger i vilka det dog ännu fler människor än under själva kriget. Det här hände samtidigt som en del av smålandsinvånarna var i full färd med att genomföra militära räder in i ett av grannländerna.
a
Det lilla landet blev mot alla odds snabbt erkänt som självständig stat av omvärlden.
a
Så fort det politiska läget tillät det blev långdistanslöpning en nationellt central verksamhet. De fattiga men av civilisation oförstörda senigt sega urinvånarna sopade under några guldkantade år rent på löparbanorna världen runt.
a
Innan det var dags för nästa krig hann man i det lilla landet med att utnämna generalen för den vinnande sidan i det sällsynt blodiga inbördeskriget till fältmarskalk. Vad spelade det för roll att landet bara hade lite över tre miljoner invånare och att en betydande del av landets befolkning använde öknamnet ”slaktaren” för generalen? En fältmarskalk måste man förstås ha! Operett? Knappast, Napoleon hade ju också en massa fältmarskalker.
a
Ja och så skall man inte glömma den obligatoriska etniska konflikten. Eftersom det fanns flera olika folkgrupper i det nysjälvständiga landet var det en självklarhet att man måste ha en etnisk konflikt.
a
Det fortsätter: bara drygt två decennier efter att landet hade blivit självständigt hade det redan deltagit i två internationella krig av vilka det ena hade det geniala draget att det gick ut på att det lilla fattiga landet med alla sina till buds stående resurser anföll en av grannstaterna — som olämpligt nog råkade vara en stormakt.
a
Låt oss kalla detta land för Suomaliland, men också i samma andetag påminna oss om att Suomaliland inte är en av av det mörka Afrikas postkolonialt odugliga stater som definieras av fattigdom, politisk instabilitet, krig och sjukdomar. Suomalilands historia och utveckling har ingenting gemensamt med sådana länders historia och utveckling. Sådana länder ser suomaliländaren i medeltal ned på med förakt.
__________________
* I Suomaliland dog ännu på 1930-talet omkring 10 000 människor varje år i tuberkulos.
a
***
a
15-20 000 = Antalet somalilänningar (av en befolkning på ca 3,5 miljoner) som 1991-2012 (21 år) dött till följd av beväpnande konflikter.
a
63 000 = Antalet suomalilänningar (av en befolkning på ca 3,5 miljoner) som 1918-1940 (22 år) dog till följd av beväpnade konflikter.
