I slutet av andra världskriget beslöt de allierade (inte bara Sovjetunionen) att en gång för alla göra slut på den preussiska militarismen och lät utplåna hela det östra Tyskland, från Reval till Stettin. Hela den östra tyskheten och mycket av det som format vår värld sådan vi känner den tog slut. För alltid. Vilket kanske […]

Läs mer ur En avslutande essä III (Passport Somaliland)

rädsla är ett skinn att krypa vrida sig in i och inte kunna ömsa kringla som skenorm omkring oskyldig för all del ur Passport Somaliland (2012)

Läs mer för all del

vakna som skelett av salt på en strand av sylklart ljus vakna utan ögon för allt det som ligger kvar när vattnet dragit sig tillbaka och natten runnit ut tillbaka ner i mörka kvava hålor ligga kvar som kringspritt mönster: låta salt stenar bit av ben fingrar av hand kranium fyllt av fuktig sand bygga […]

Läs mer av salt

  Det här är gåvan jag ger: jag har skrivit den här dikten och ger den nu till dig, läsaren, och förväntar mig att du tar emot den och ger mig något i gengäld; jag som ger dikten förväntar mig att få det och det (förståelse och bekräftelse) av dig. På så sätt är dikten […]

Läs mer Dikten, gåvan som ges*

* Att bara vara tillsammans med dem som är lika är att vara tillsammans med sig själv; den samma, den som är en och samma, den ensamma , tillsammans med sin likhet, sin enslikhet — det är den absoluta ensamheten och den minst verkliga tillvaron.  * Tyskland upprivet, söndersplittrat, nedbrutet av det 30-åriga kriget, Tysk […]

Läs mer Ur en avslutande essä, del II (Passport Somaliland, 2012)