ur En avslutande essä III (Passport Somaliland)

I slutet av andra världskriget beslöt de allierade (inte bara Sovjetunionen) att en gång för alla göra slut på den preussiska militarismen och lät utplåna hela det östra Tyskland, från Reval till Stettin. Hela den östra tyskheten och mycket av det som format vår värld sådan vi känner den tog slut. För alltid. Vilket kanske…

av salt

vakna som skelett av salt på en strand av sylklart ljus vakna utan ögon för allt det som ligger kvar när vattnet dragit sig tillbaka och natten runnit ut tillbaka ner i mörka kvava hålor ligga kvar som kringspritt mönster: låta salt stenar bit av ben fingrar av hand kranium fyllt av fuktig sand bygga…

Anteckning till mig själv:

att jag skrivit mindre de senaste veckorna på bloggen har att göra med privatlivets krångel, men också med att jag för tillfället skriver väldigt mycket skönlitterärt. Det kommer att ta lika länge - länge - som tidigare för texterna att bli färdiga för publicering, men jag är ändå helt perplex: så här mycket har jag…

Dikten, gåvan som ges*

  Det här är gåvan jag ger: jag har skrivit den här dikten och ger den nu till dig, läsaren, och förväntar mig att du tar emot den och ger mig något i gengäld; jag som ger dikten förväntar mig att få det och det (förståelse och bekräftelse) av dig. På så sätt är dikten…

vill vill inte

  jag vill inte ha det här namnet över mitt huvud jag vill överhuvudtaget inte ha ett namn jag vill inte sjunka namnlös namlöst eller inte vill jag inte sjunka jag vill gå namnlös fri från skugga i dimma, dimma som inte lyser där jag hör en röst som inte kallar på mig kalla mig…

Ur en avslutande essä, del II (Passport Somaliland, 2012)

* Att bara vara tillsammans med dem som är lika är att vara tillsammans med sig själv; den samma, den som är en och samma, den ensamma , tillsammans med sin likhet, sin enslikhet — det är den absoluta ensamheten och den minst verkliga tillvaron.  * Tyskland upprivet, söndersplittrat, nedbrutet av det 30-åriga kriget, Tysk…