vakna som skelett av salt
på en strand av sylklart ljus
vakna utan ögon för allt
det som ligger kvar
när vattnet dragit sig tillbaka
och natten runnit ut
tillbaka ner i mörka
kvava hålor ligga kvar
som kringspritt mönster:
låta salt stenar bit av
ben fingrar av hand
kranium fyllt av fuktig
sand bygga upp ett mönster
som försöker upprepa det
som benen en gång bar
med samma självklarhet
som denna ljusets tyngd
över det som ligger kvar
ur för vad kroppen är värd (2004)