Solen går ner det verkar omöjligt är ingen diktsamling som stillsamt rullas fram från en punkt till en annan, texten rör sig oroligt in och ut ur medvetandet. Som bäst blir det när Mickwitz för en inre dialog som verkar närmast omedveten om att det han skriver ska komma att publiceras. Som mest glimrar det till…
Provokation!
https://www.forlaget.com/peter-mickwitz-litteratur-som-konst-tillbaka-till-modernismen/ För inte så länge sen läste jag av en slump Anthony Doerrs roman All the light we cannot see (på svenska Ljuset vi inte ser). Det är en roman som 2015 fick Pulitzerpriset och som man därför kunde tro att är konstnärligt viktig. På baksidan till Doerrs bok kan man läsa en av de mest extrema hyperboler…
”Var och en som känner lust att skriva dikt”

Åbo Underrättelser 2.3. 2019
Ur solen går ner det verkar omöjligt, dikt (dag fem)

nu pratar de rytmiskt och gnisslande alla på en gång då och då knastrar någon av dem om jag kunde reda ut deras tilltrasslade ord skulle jag ha en famn full av upprepningar skynket är tunt och ljuset starkt men jag ser inga skuggor det de säger saknar kropp