Arkiv för maj, 2013

Passport Somaliland

Det var en gång för inte alltför länge sedan ett mycket fattigt land som låg i den världsdel som var den mest konfliktfyllda någonsin i hela världens historia. Det lilla landet med bara 3 miljoner invånare hade svåra naturförhållanden, outvecklad industri, kort medellivslängd och där härjade en av de mest dödliga sjukdomarna mer än någon annanstans i världsdelen.* Detta var ett land som lydde under en imperialistisk stormakt, men efter en frihetskamp som varade i decennier blev det lilla landet till slut självständigt. Bara några veckor efter att landet vunnit sin självständighet utbröt ett sällsynt blodigt inbördeskrig. Omedelbart efter att inbördeskriget avslutats med hjälp av inblandning från en imperialistisk stormakt upprättade den vinnande sidan dödsläger i vilka det dog ännu fler människor än under själva kriget. Det här hände förresten samtidigt som en del av smålandsinvånarna var i full färd med att genomföra militära räder in i ett av grannländerna.

Det lilla landet blev mot alla odds snabbt erkänt som självständig stat av omvärlden.

Så fort det politiska läget tillät det blev långdistanslöpning en nationellt central verksamhet. De fattiga men av civilisation oförstörda senigt sega urinvånarna sopade under några guldkantade år rent på löparbanorna världen runt.

Innan det var dags för nästa krig hann man i det lilla landet med att utnämna generalen för den vinnande sidan i det sällsynt blodiga inbördeskriget till fältmarskalk. Vad spelade det för roll att landet bara hade lite över tre miljoner invånare och att en betydande del av landets befolkning använde öknamnet ”slaktaren” för generalen? En fältmarskalk måste man förstås ha! Operett? Knappast, Napoleon hade ju också en massa fältmarskalker.

Ja och så skall man inte glömma den obligatoriska etniska konflikten. Eftersom det fanns flera olika folkgrupper i det nysjälvständiga landet var det en självklarhet att man måste ha en etnisk konflikt.

Det fortsätter: bara drygt två decennier efter att landet hade blivit självständigt hade det redan deltagit i två internationella krig av vilka det ena hade det geniala draget att det gick ut på att det lilla fattiga landet med alla sina till buds stående resurser anföll en av grannstaterna — som olämpligt nog råkade vara en stormakt.

Låt oss kalla detta land för Suomaliland, men också i samma andetag påminna oss om att Suomaliland inte är en av av det mörka Afrikas postkolonialt odugliga stater som definieras av fattigdom, politisk instabilitet, krig och sjukdomar. Suomalilands historia och utveckling har ingenting gemensamt med sådana länders historia och utveckling. Sådana länder ser suomaliländaren i medeltal ned på med förakt.

Tidvatten? – Stagnelius

Tvenne lagar styra mänskolivet
tvenne krafter välva allt, som födes
under månens vanskeliga skiva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
i de land där Achamot befaller,
och som evig dubbelhet och enhet
fram i suckarnas mystèr de träda.
Mellan livets sorgesuck och dödens
mänskohjärtat vacklar här på jorden,
och vart enda andedrag förkunnar
dess bestämmelse i sinnevärlden.

Ser du havet? Ilande det kommer,
vill med blåa längtansfulla armar
under fästets bröllops-facklor sluta
till sitt bröst den liljekrönta jorden.
Se det kommer. Hur dess hjärta svallar
högt av längtan! Hur dess armar sträva!
Men förgäves. Ingen önskan fylles
under månen. Själva månens fullhet
minutlig. Med bedragen väntan
dignar havet och dess stolta böljor
fly tillbaka suckande från stranden.

Ur Suckarnas mystér.

Nödvändighet – Inger Christensen

För genom att skriva skapar man orden, kanske också sitt eget liv, och kanske i en sådan utsträckning att livsprojekt och skrivprojekt smälter samman, så att det att skriva och det att leva inte längre går att skilja åt utan blir delar av samma nödvändighet. Och det låter kanske riktigt bra. Nästan som om det skulle kunna upphäva det gamla dilemmat att författarskap och levnadslopp hänger samman i ett slags högre nödvändighet eller rentav öde.

Men kanske är det ständiga pockandet på nödvändigheten i det fördolda bara ett sätt att försöka förtränga slumpen. Varför? Kanske bara för att man vill undvika att känna sig så tillfällig som man faktiskt är. Men kanske också av mera komplicerade orsaker. Kanske av rädsla för att skrivandet inte ska åtföljas av en känsla av nödvändighet i stort, förstått som en rädsla för att nå fram till den punkt i skrivprocessen där författarens på en gång medfödda och mödosamt konstruerade ordning måste ge vika, för att slumpen driver igenom en så annorlunda ordning att författaren får hjärtklappning, blir skräckslagen och misstänksamt betraktar det skrivna, som även om det står med hennes egen handstil på pappret, ändå inte ser ut som om hon själv skrivit det, helt enkel för att författaren i all sin nödvändighet aldrig hade kunnat tänka ut det på förhand. Av ren skräck alltså för att nå fram till den punkt i skrivprocessen då slumpen berövar författaren verket, innan det ännu är färdigskrivet.

– Inger Christensen (ur Hemlighetstillståndet, översättning Anna Hultenheim.)

suomessa kilpikonnia

pohjoisessa hämärtyy on kaunista ja tuhoisaa,
puut eivät ole lehdessä vielä ja taivas on hauras ja ehkä
kevät on tullut kuinka radikaaliksi voin tulla?
olen liian vanha tällaiseen, yö saapuu en halua
nukkua, kuinka helppoa on olla puu? tiedän:

keskimäärin ihmiset eivät valitse elämäänsä valheita
joissa he elävät, heille opetetaan valheet opetetaan
elämä, se ei ole mikään lohtu, mitään lohtua luullakseni
en tarvitse luullakseni kaikki paha on paljolti
sitä että tuntuu pahalta, lohdutuksen tarvetta

ja vain valheet tuovat lohdun, kansakunta, uskonto,
kaikki sellainen, kaikki surkea kaunokirjallisuus,
kaikki mitä teen on väärin, tiedänkö sen? talojen tummat piirteet
pohjoista taivasta vasten, tärkeintä olisi opettaa lapset
elämään vapaana ilman valheita, ehkä sitäkin tärkeämpää

suojella lapsiaan, vapaana ilman merkitsee suojaa
ei lohtua, tyttäreni joka makaa sängyssään
kysyy ”onko suomessa kilpikonnia?” ja
alkaa sitten unta odotellessaan laulaa
toisinaan toivon että suomessa olisi

kilpikonnia ihmisten sijasta, senkaltaisina hetkinä
olen antanut periksi, käy yhä vaikeammaksi
olla antamatta periksi, jotkut kollegani
uskovat että on oikeaa kieltä ja että on
väärää kieltä, ehkä se heitä lohduttaa, kunpa

olisin niin lahjakas että keksisin maailman
väärimmän kielen, valot loistavat
ikkunoissa puistokadun toisella puolen,
se näennäinen rauha, kuinka toivonkaan
olevani siellä, kunpa olisin he enkä

minä täällä hehkulamppujen valossa
istun ja kuuntelen Monkia, hänen askeleensa
saattoi olla askel eteenpäin, mutta tie
haarautuu loputtomiin, ei en usko
että on helppoa olla puu
keskellä pohjoista pimeää tuhoa

19.4.2011

Käännös Kristiina Lähde. Kirjasta som du gör dina cirklar runt detta utanför (2012).

Ruotsiksi:
https://petermickwitz.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=406&action=edit&message=6&postpost=v2

PERSONAL SECRET UK EYES ONLY & Om hur vi ska kunna bomba&bomba&bomba! Kvak

IRAQ: CONDITIONS FOR MILITARY ACTION
(A Note by Officials)
July 21, 2002

Utdrag ur dokument publicerat i London Sunday Times 12.6. 2005 i samband Downingstreetmemorandumaffären.
Den ursprungliga versionen finns på svenska längst ner i denna text.

Introduction
1. The US Government’s military planning for action against Iraq is proceeding apace. But, as yet, it lacks a political framework. In particular, little thought has been given to creating the political conditions for military action, or the aftermath and how to shape it.
2. When the Prime Minister discussed Iraq with President Bush at Crawford in April he said that the UK would support military action to bring about regime change, provided that certain conditions were met: efforts had been made to construct a coalition/shape public opinion,

Justification
11. US views of international law vary from that of the UK and the international community. Regime change per se is not a proper basis for military action under international law. But regime change could result from action that is otherwise lawful. Further legal advice would be needed on this point.
12. This leaves the route under the UNSC resolutions on weapons inspectors. Kofi Annan has held three rounds of meetings with Iraq in an attempt to persuade them to admit the UN weapons inspectors. These have made no substantive progress; the Iraqis are deliberately obfuscating. Annan has downgraded the dialogue but more pointless talks are possible.
14. It is just possible that an ultimatum could be cast in terms which Saddam would reject and which would not be regarded as unreasonable by the international community. However, failing that (or an Iraqi attack) we would be most unlikely to achieve a legal base for military action by January 2003.

An International Coalition
15. An international coalition is necessary to provide a military platform and desirable for political purposes.
17. In the absence of UN authorisation, there will be problems in securing the support of NATO and EU partners. Australia would be likely to participate on the same basis as the UK. France might be prepared to take part if she saw military action as inevitable. Russia and China, seeking to improve their US relations, might set aside their misgivings if sufficient attention were paid to their legal and economic concerns.

Benefits/Risks
19. Even with a legal base and a viable military plan, we would still need to ensure that the benefits of action outweigh the risks. A post-war occupation of Iraq could lead to a protracted and costly nation-building exercise. As already made clear, the US military plans are virtually silent on this point.

Domestic Opinion
20. Time will be required to prepare public opinion in the UK that it is necessary to take military action against Saddam Hussein. An information campaign will be needed which has to be closely related to an overseas information campaign designed to influence Saddam Hussein, the Islamic World and the wider international community.

Timescales
21. Although the US military could act against Iraq as soon as November, we judge that a military campaign is unlikely to start until January 2003, if only because of the time it will take to reach consensus in Washington. That said, we judge that for climactic reasons, military action would need to start by January 2003.

OM HUR VI SKA KUNNABOMBA&BOMBA&BOMBA! KVAK

Fragment av ett Downingstreetmemorandumm (21.7.2002)
(komplkmerat och skrivet av H:s majenäss mest ölmjuke tjänstemann)

[personligt bara för hemliga engelska ögon]

1. i USHA jobbar dom hårt på att fixa så att domska kunna bomba&bomba&bomba! Kvak. Men dom ha nog int rikit fått ihop det ännu. Det dom int ha tänkt så mycky på är det här med hur man kunde fixa det politikst så att det int sku bli så satans mycky bråk politiskt, du vet, och sen ha dom int heller hittat på va va vi sku göra med Krak efter att vi bomba&bomba&bomba! Kvak.

2. Vår statsministre ha ren lovat att vi ska hjälpa USCH —Den Vithuvade Igelns Land! — så vi fårockså vara med å bomba&bomba&bomba! Men det borde nog ordnas på något sätt lagligt hela denhätr bomba&bomba&bomba!grjen annars kan det bli svårt för oss att vara med. lag å sånt är viktigt hos oss elleer va, det är liksom hela vår medokrati som är sån

juristifikation
11. USCHAas syn på vad internationell lag är är inte rikit den samma som englands och resten av hela världens. För enligt internationell lag är det att man sku villa byta regering i någo land inte rikit en tilrräcklig stor grej för att man sku få bomba&bomba&bomba! Men regimbyte kunde man kanske osso fixa på helt någå såndänt lagligt sätt, tror jag. Alltså kunde nog vara lagligt i principen att infandera Kvak, men fattar du det behövs mera juristisk konsoltation på denhäran punktin.

12. Om det blir strul med sådandär jurristik så återstår rutten via säkerlighetsrådet, FaN alltså, och vapeninfektionerna. KOffi har träffat turbanjapparna i Kvak 3 gånger för att få dem att släppa in infektörerna så dom sku kunna kolla upp hans Saddmans jättefraliga vapen som kan förstöra en hel massa på en gång. Men en Annan har nu nästna lagt ner dialogin, men mera meningslösst prat kan det nog ändå ännu bli.

ha en ärt!

14. Kanske kunde vi fixa ihop ett ultimattum, såm kunde skrivas på ett sådanadär sätt att den där Sandman int sku tycka att det sku vara jätteroligt å han sku säga nä och då sku den intrenationnella kommunitén bli lessen på han och då sku vi få göra invasion i Kvak. Men sku int de ordna sig så sku det vara fittit svårt att fixa lagbas för bombning­&bombning­&bombning av Kvak före january 2003.

Få med alla dom andra också då
17. Det sku vara vkitigt att vi sku få med så många andra länder såm möjligt. Australine vill säkert också kommamed och bomba&bomba&bomba! och säkert också fransöserna med när dom fattar hur h’ftigt det är, dom har ju också megabomber och massa flygplan dom bomba ju hlevtes mycky i sina fördetaa kolonnier dom med. Och kinagubbarna och ryssrana vill nog int bråka med USA så det rodnar sig säkert.

Härligt men farlig t!
19. Fast vi sku få lagbas och ha en kunnon militärplan borde vi nog ändå lite tänka på om de där riskwrna ändå sku vara större än det härliga att bomba&bomba&bomba! Efter bomb­ning&bombning&bomning kan det bli jättejobbigt och kosta massa pengar att fixa Kvak så att allt funkkar där igen. Såsom jag ren skrev så ha dem i BUSCHA i sina planer nästan int någo om just va vi sku göra efter bomba&bomba&bomba!

Va sku dom folket här hos oss i Bröttanien då tycka om det?
20. Det sku nog behövas en hel del tid för til att få gänget här hemma till å tycka så att dom sku tycka att det sku vara svalt att bomba&bomba&bomba! Kvak. Vi sku måsta ha såna där infrommationskampanjer, för å få dem att fatta hur fittit farligt Kvak är och att det är helt ok att bomba&bomba&bomba! dom fanskapsjävlarna.

När sku vi då kunna sätta igång
21. Fast USHA sku kunna börja bomba&bomba&bomba! ren i november så blir det nog int av förren januari 2003. Å så är vädret osxå bättre då,

Ur Där bara diset återstår av paradiset (2007)



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund