En del av kreativiteten är alltså banbrytande och lekfullt gränsöverskridande. Det är att inte följa normer och regler. / – – – / Diktsamlingen är lekfull, kreativ och en riktig ögonöppnare. Allt är inte så seriöst, det är bra att ha barnasinnet kvar. Samtidigt är essän en allvarlig text som väcker många intressanta frågor.
I svaghet skapat
/ – – – that false secondary power by which
In weakness we create distinctions, then
Believe our puny boundaries are things
Which we perceive, and not which we have madeWordsworth, The Prelude, 1799
Örnen och kråkan recenserar
Solen går ner det verkar omöjligt är ingen diktsamling som stillsamt rullas fram från en punkt till en annan, texten rör sig oroligt in och ut ur medvetandet. Som bäst blir det när Mickwitz för en inre dialog som verkar närmast omedveten om att det han skriver ska komma att publiceras. Som mest glimrar det till när han verkar ha tappat det helt, dikterna når en närmast absurd och galen punkt, lämnar en plats åt det skeva och överraskar med dunkel komik.
Provokation!
https://www.forlaget.com/peter-mickwitz-litteratur-som-konst-tillbaka-till-modernismen/
För inte så länge sen läste jag av en slump Anthony Doerrs roman All the light we cannot see (på svenska Ljuset vi inte ser). Det är en roman som 2015 fick Pulitzerpriset och som man därför kunde tro att är konstnärligt viktig. På baksidan till Doerrs bok kan man läsa en av de mest extrema hyperboler jag någonsin stött på i branschen, detta är nämligen en roman som är skriven på ett ”språk som flödar över av så levande metaforer att det höjer ribban för vad litteratur har förmåga att åstadkomma”. Verkligheten är den att All the light we cannot see är en bok som på det stora hela helt saknar språkligt-litterära komplikationer.
”Var och en som känner lust att skriva dikt”
Åbo Underrättelser 2.3. 2019
Ur solen går ner det verkar omöjligt, dikt (dag fem)
nu pratar de rytmiskt
och gnisslande alla
på en gång då och då
knastrar någon av dem
om jag kunde reda ut
deras tilltrasslade ord
skulle jag ha en famn
full av upprepningar
skynket är tunt och
ljuset starkt men jag
ser inga skuggor det
de säger saknar kropp
Dikt ur som du gör dina cirklar runt detta utanför, den föregående diktsamlingen
liten farkost av mässing svävande väg
bland trädens snötäckta grenar i ljust
litet vinterljus hemlighållen och kär
på trottoarerna snödämpade stegvisa
skridande människor utan mål i svart
bokstavsordning och förflyttning
färglagda bilar sedda uppifrån mot snö ett
stillastående i inåtriktad uppmärksamhet
blinkande lyktors och motorsus
högt ovanför det utbrett vita någonting
som hör men inte lyssnar mörkret från
öster otydligheten allt och värmen
– 2012
