Bokvårens

~ petermickwitz ~ Lämna en kommentar

är en helt annan boktid än bokhetshöstens. Hösten är för mig den kanske sämsta möjliga lästiden: kort, snabb, sluten – böckerna belägrade av banala krav som är helt främmande för det som gör litteratur viktigt. Våren är längre, lugnare, också ljusare öppen – på våren omges böcker och läsning av mera tid, kanske även av mera rum; det finns då sådan vidsträckthet som litteratur behöver för att betyda. Kommer det ut fler eftertanke och uppmärksamhet krävande böcker på våren än på hösten? Jag vet inte, bedöm själv; här ett litet urval av viktiga och intressanta böcker som kommer ut våren 2019:

Ralf Andtbacka; Potzdamer Platz – En dikt https://www.forlaget.com/bocker/potsdamer-platz-en-dikt/

Laura Lindstedt: Ystäväni Natalia http://www.teos.fi/kirjat/kaikki/2019-kev%C3%A4t/yst%C3%A4v%C3%A4ni-natalia.html

Maria Matinmikko: Kolkka https://www.adlibris.com/fi/kirja/kolkka-9789522345646

Ulrika Nielsen: Korta texter om det öppna och ouppklarade http://litteratur.sets.fi/bok/korta-texter-om-det-oppna-och-ouppklarade/

Markku Paasonen: Suurenmoinen huviretki http://www.teos.fi/kirjat/kaikki/2019-kev%C3%A4t/suurenmoinen-huviretki.html

Diversitet!

~ petermickwitz ~ Lämna en kommentar

Rekommendation: en stor dubbelantologi om diversitet i den finländska litteraturen, Suo, kuokka ja diversiteetti (red. Markku Eskelinen&Leevi Lehto, Ntamo 2018). Jag deltar själv med ett – i diversitetens namn – svenskspråkigt bidrag: Prata i munnen på dig själv – till det oenhetliga författarskapets lov. För en som inte så ofta får skriv- eller andra uppdrag i det litterära svenskfinland är det trevligt att uppdrag som det här droppar in med jämna mellanrum från den finskspråkiga sidan.

https://www.ntamo.net/product/900/suo-kuokka-ja-diversiteetti-a–o-2018

Även om detta inte specifikt syftar på honom så kan jag ibland känna så här inför den sena Björling: ”Tystna slätslipade röst, jag vill inte längre höra din ena enda instängda röst, för jag vet att du – liksom jag, alla – har många språk, tungor, jag vet att världen är så gott som ändlös och förtvivlat och underbart sönderlig så söndra du dig, spräng dig, så låt höra det, prata i munnen på dig själv!” Det finns på något plan någonting problematiskt och direkt olustigt i det renare språk Björlings författarskap mynnar ut i; detta björlingspråk som tycks vara öppet och förmedla det oavslutade är i själva verket ett försök till ett eget – Björlings – språk och därmed riskerar oundvikligen just öppenheten och det oavslutade, centrumet av Björlings poetik, att korrumperas.

Solen går ner, nästa bok…

~ petermickwitz ~ Lämna en kommentar

… diktsamlingen solen går ner det verkar omöjligt, 8 utkommer i februari 2019 på Förlaget.

solen går ner det verkar omöjligt består av åtta gånger åtta dikter som sammanlagt utgör ett skrivexperiment. Samlingen är skriven under åtta dagar, åtta dikter varje dag. Dikterna i solen går ner det verkar omöjligt är oredigerade, skrivprocessen förbjöd omskrivningar och ändringar. Vad händer när man skriver så här, varför skriva så här? Boken avslutas med en essä som bland annat svarar på de frågorna men som också diskuterar mera allmänt språk och poesi.

fullkornsbrödet och de spetsiga ljuden i trapphuset
smulorna i håret och koltrasten på fönsterbrädet
en person med utsträckta armar ligger över bordet
visa tungan tugga naglarna kontrollera näsan
gafflarna som skramlar i lådan vad håller de på
begränsade ljudvärld: att höra hemma
äggskalens prassel i soppåsen den torra huden
fågeln på fönsterbrädet säger någonting viktigt

 

Pärm: den strålande Emma Strömberg.

SolenGarNer_omslag