Arkiv för februari, 2015

Nyttan

Den mest inskränkta synen på litteratur och konst i allmänhet är att den skulle kunna vara till någon nytta. Till nytta för samhället, för produktionen, för tillväxten, för den teknologiska utvecklingen, för den enskilda affärsmannen, byråkraten eller teknokraten; för allt det de skall prestera. Det är bara fjäsk. Konsten litteraturen föregår allt sådant och är därför helt självklart nödvändig, och alltså finns det ingen orsak alls att behöva hålla på med pinsamt servila försök att berättiga dess existens.

Ur Förlorat (Söderströms 2010)

Maurice Blanchot; Kirjallinen avaruus – hur man tar sig igenom EU-byråkratin

blanchot 3

Ur bokhyllorna VIII: Maurice Blanchot; Kirjallinen Avaruus, ai-ai 2001 och 2003, översättning från franskan: Susanna Lindberg.

Om Clarice Lispectors Tähden hetki är den ena av min förläggarkarriärs höjdpunkter så är Maurice Blanchots Kirjallinen avaruus (L´espace litteraire) den andra.

På den tid jag arbetade med förlaget ai-ai hade vi två utgivningslinjer: terapiböcker och skönlitteratur. Terapilinjen gjorde vinst och betalade för de olönsamma men viktiga skönlitterära verk vi gav ut. (Är det inte just så varje förlag med ambition att göra annat än produkter – vara mer än en industri – arbetar?) Bland annat kunde vi på så sätt ge ut Kjell Westö under pseudonym och en antologi med det som då var ung finlandssvensk poesi.

20150217_121911 (2)

a
Blanchots Kirjallinen avaruus var den sista bok jag var med om att göra på ai-ai, och är alltså ett slags avslutning på min förläggarkarriär. Det handlar om en av 1900-talets viktigaste betraktelser över vad litteratur är. Ingen som på riktigt bekantat sig med L´espace litteraire kommer undan oberörd. Det är en konstig bok: samtidigt glasklar som den är helt annorlunda och nästan obegriplig – utmanande på precis det sätt viktig konst måste vara. Det finns ingen omväg – till exempel i form av ytskrapande decennietänkande – runt L´espace litteraire.

L´espace litteraire är ett omfattade och (mycket) svåröversatt verk. Med andra ord behövde vi en bra översättare, och fann en sådan i Susanna Lindberg. Dessutom behövde vi anställa en kompetent redaktör – att Mikael Kokkola eller jag skulle ha redigerat var förstås helt uteslutet. Markku Pääskynen visade sig vara precis rätt redaktörsval.

Bra översättare och bra redaktörer skall få bra betalt, att göra bra kostar. Dessutom hade vi det mesta av vårt lilla kapital bundet i andra bokprojekt. För att klara av att ge ut L’espace litteraire behövde ai-ai alltså ekonomiskt stöd.

Arbetet med ai-ai präglades av någonting som liknade våghalsighet: ingenting var omöjligt. Så vi beslöt oss för att söka stöd ur EU:s Ariane program (nedlagt sedan länge). Var och en som försökt få EU-stöd vet hur fruktansvärt frustrerande invecklade ansökningsprocesserna är. Av de bekanta jag har som försökt få EU att stöda sina projekt tror jag att ingen har lyckats. Många ger upp redan på startlinjen. Också vi stötte genast på problem: EU krävde att boken skulle finnas innan de kunde stöda utgivningen av boken. Så hur gör man om man behöver stödpengar för att ge ut boken, men behöver boken för att få stödpengar? Vi löste problemet genom att göra två upplagor av Kirjallinen avaruus. Den första upplagan tryckte vi i 10 exemplar, billigt och snabbt, och det var med den vi sökte och – förvånansvärt nog – fick stöd av EU. Det stödet använde vi sedan för att ge ut den andra och egentliga upplagan. Så den vita boken på bilden ovan är ett slags raritet, den är en av en första upplaga bestående av sammanlagt 10 exemplar.

 

 20150217_121450 (3)

a
20150217_121338

***

a

20150217_121538

***

https://petermickwitz.com/2015/01/22/ur-bokhyllorna-i-clarice-lispector-tahden-hetki/

Gunnar Björling X 6, fyndat hos Hagelstams

20150207_221347 (2)

 Ur bokhyllorna VII

De här björlingsamlingarna köpte jag igår på Hagelstams antikvariat i Helsingfors. Det är länge sedan jag senast jagade diktsamlingar på Hagelstams. På 1980-talet när jag bodde i Rödbergen besökte jag regelbundet antikvariatet och om jag hade råd, och om det fanns böcker, köpte jag Björling, Ekelöf och diktsamlingar av andra författare som jag på den tiden trodde på. För en originalsamling av Björling kunde man få betala över 200 mark. De jag köpte igår var betydligt billigare än så. Vad säger det?

20150207_221531 (2)

Den sjätte samlingen jag köpte är Solgrönt, och det var egentligen den jag var ute efter. Resten av böckerna fastnade av misstag: om man hittar en lång rad billiga originalsamlingar av Björling kan man inte annat än ta med dem hem. Solgröntexemplaret jag köpte är dedikerat till Diktonius, och kostade lika mycket som de andra fem böckerna tillsammans. Pauliina Haasjoki och jag har haft ett flerårigt översättningsprojekt som kulminerar nu i vår: Solgrönt utkommer som den första hela boken av Björling översatt till finska. Ett smakprov:

a
Me emme ole valmis pihvi, me olemme rikkipureskeleva;
me kaikki laulamme kokonaissoitinta, eikä kellään ole sitä;
tahdomme lausua sen; tässä meillä on oikeutemme, ja tie – kaikille.
Annamme minkä voimme kokonaisen yksittäisestä silmänräpäyksestä universaalisti, kuten:
että lehmä on teurastettu tai Rafael näyttää pitkää nenää.

a
(Vi är ej färdig biffstek, vi är ett söndertuggande, / vi alla sjunger helhetsinstrument, och ingen har det, / vi vill utsäga det; i detta har vi vår rätt, och väg – för alla / Vi ger vad vi kan av det helas enskilda ögonblicks universellt, som: / att en ko slaktas eller Rafael visar långnäsa.)

20150207_190816 (2)

a

Nu har jag sammanlagt 14 av de 20 böcker Björling gav ut. Debutboken Vilande dag (1922) har jag fått i bröllopsgåva av Kjell Westö:

20150207_221843 (2)

a

Min morfars exemplar av Ett blyertsstreck (1951):

 20150208_130012 (2)

Kvantfysik och estetik?

Jag har aldrig riktigt förstått varför fysiker och andra naturvetare förhåller sig så passionerat till skönhet – eller varför de har en så konventionell syn på vad vackert betyder. Detta ständiga prat om hurdana ekvationer, teorier m.m. som är vackra:

a
”Ask any physicist about symmetry and the answer will probably be a variation of the following. ‘Nature is symmetric. Through mathematics, we uncover these symmetries. Our equations and theories are the embodiment of this inherent order of all things. Symmetry is beautiful and beauty is thruth.'”

a
”In art and in music, what is considered modern is often asymmetric. During the early twentieth century, the break with classic art was, to a large extent, expressed as the breaking of symmetric patterns in nature and the human figure.”

a
”There is need for a new kind of aesthetic in science, a new kind of beuaty that leaves behind expectations of order and symmetry inspired by age-old monotheistic beliefs.”

a

Citaten är hämtade ur fysikern Marcelo Gleisers bok A tear at the Edge of Creation, A Radical New Vision for Life in an Imperfect Universe. Boken är en av allt fler som tar sig an det som kunde kallas fysikens metafysik.

a

http://www.goodreads.com/book/show/7527320-a-tear-at-the-edge-of-creation

Ur bokhyllorna VI: Liv utveckling, Ruth Moore och Life:s redaktion. Bonniers 1964.

20150204_152347 (2)

I september 1977 flyttade min familj till Paris. Min mamma hade fått arbete där, min pappa hade fått tjänstledigt. Jag var 13 år gammal och uppfylld av en helt överväldigande känsla: komma bort från Finland! Men min entusiasm förbyttes ganska snart i någonting annat betydligt mindre överväldigande. Av många orsaker hade jag svårt att anpassa mig till den nya miljön. En av orsakerna var att familjen inte fungerade så bra. Och att byta skola, försöka få nya vänner, inte kunna franska m.m. var också svårt. Mycket handlade om sådant som är typiskt för barn i familjer som flyttar mellan olika länder.

a
Avstånden till mina klasskamrater var stora, det gick inte att spontant komma överens per telefon att man skulle träffa varandra, utan sådant måste planeras i förväg. Ensamhet blev följden av det. Så jag var tvungen att utveckla nya hobbies för att råda bot på ensamhet och tristess. Jag började t.ex. röra mig över hela Paris på egen hand. Bland annat körde jag igenom alla metrolinjer. Hur mina föräldrar lät mig göra det kan jag fortfarande inte förstå. På söndagarna gick jag igenom alla bilaffärer på Champs Élysées. Jag minns bland annat hur jag provsatt den Formel 1-bil som var utställd i hos Renault. På rasterna i skolan spelade vi flipper på hörncaféet. Det fastnade jag i. Under några månader besökte jag alla sorgliga nöjesfält under metrobroarna för att spela flipper.

a
Svenska skolan i Paris hade ett bibliotek. Också det blev en hobby för mig. Jag läste mig mer eller mindre igenom hela biblioteket. Bland böckerna jag läste fanns det en bilderbok som skulle förändra hela mitt sätt att se på människa och värld: Liv utveckling, av Ruth Moore. Den fint skrivna och utformade boken blev min introduktion till evolutionsläran. En fantastisk vetenskaplig och idéhistorisk värld öppnade sig för mig. Grundläggande insikter och okonventionella sätt att tänka kreativt följde av detta – jag blev till den grad inspirerad att jag tydligen stal boken.

20150204_152251 (2)

Med tanke på hur viktig evolutionsläran varit för mig har det känts sorgligt att de senaste åren se hur metodologiskt slarvigt och etiskt farligt samhällsvetenskaperna nu försöker överföra evolutionsläran till sitt eget område: man tar tillfället i akt för att – på ett ofta klumpigt sätt – förvetenskapliga den egna verksamheten. Visst förstår jag att det finns en stor – och förrädisk – attraktion i det. Och visst är det förståeligt också med tanke på hur snabbt och spännande evolutionsbiologin utvecklas. Men att översätta idéer, metoder och tankar från naturvetenskap till samhällsvetenskap är oerhört svårt och krävande och mycket av det som nu görs inom samhällsvetenskaperna verkar mera handla om paleofantasier och flum än sådan seriös vetenskap som själva naturvetenskapen man lutar sig mot är.

Dagens citat – främlingar, bongobongo!

 

”Afrikkalaisen rummun eksoottinen ääni hivelee korvaa, mutta soittimelle kannattaa heti kättelyssä opettaa täkäläiset tavat – ensin pakkaseen, sitten kylpyyn.”

a
Ungefärlig översättning:
”Den afrikanska trummans exotiska ljud smeker örat, men det lönar sig att genast vid den första träffen lära den våra seder – först ut i kölden, sedan ett bad.”

Citatet är en ingress för en artikel på det finska statliga radio- och tv-bolagets nätsida.



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund