Arkiv för februari, 2013

Ur en avslutande essä

Jag tror att det här är det svåra nödvändiga, att förstå och leva i denna samtidighet: ensam och tillsammans, på en gång och på en gång, oöverbyggliga klyfta nödvändiga samvarotillvaro. Det är inte en rörelse mellan närhet och avstånd, det är samtidigt närhet och avstånd, det är samtidighet i två olika tider och det är samhörighet som bygger på separation.

Ur Passport Somaliland (Ellips 2012).

ur som du gör dina cirklar runt detta utanför (2012), 5.

Jag tar ett steg på bekymrens väg
Vem denna oklarhet styr är osäkert
Jag ser en spindelväv och en myrstig
Uppmaningar susar i bladverken:
Lär folket demokrati, jag klarar inte
Av detta längre, mörka ängel lägg
Dina vingar på mina axlar, ta mina
Armar, regnskogens botten sviktar,
Hör du mig din röst är min, jag riktar
Mig inte in, alla ställen är hemliga, alla
Vägar leder dit, snabba steg vid sidan
Om, fågelsång och klättertvång, den
Kalla vita vintern väntar inte

På resa

 

 

24-28.2

ett väluppfostrat sällskap

 

god dag god
dag god dag
vi är en arm
som har en
hand som har
ett finger god
dag låt oss ge
också om det
bara blir halvt
eller be också
om det bara är
alltför lite god
dag god dag
som blir sagt
vad säger du
vem sade att
”fingrar klingar
vackert som
kristaller mot
stenlagt golv”
god dag vi är
så lyckliga hur
har vi det? i
dag god dag
bra bara så
bra och handlös
faller ingen för
en god dag kan
det hända kan
ni klia oss men
om du fattas god
i din kropp så
tänk dag då
fattas god dag
oss min kropp
god dag god
dag dog jag?
så angenämt
att råkas om
inte annat god
så bara dag för
denna goda dag
sskull men god
är den dag då
ingenting händer
händer

 

Ur som du i mig nej (1997)

Lättnad

 

Vilken oerhörd lättnad det är att glömma, förlora att inte fördjupa sig, inte analysera sig, inte gå i historiens och minnets fällor. Ett indirekt sätt att se; att inte försöka, utan via oförsöket nå det man inte ens visste att man sökte, försökte nå. Att bli så lätt, så ljus, att det andra och den andra blir synliga bortom den skugga man själv kastar över allt det som kunde ses: att den skuggan upplöst. Skriva: att förlora sin första person, sitt jag för att på den omvägen hitta tillbaka, som inte är tillbaka någonstans utan var som helst. Man kan inte skriva utan ”sig själv”, men ändå är att skriva ett hela-tiden-försök att komma igenom just den muren: ”sig själv”, för att kunna skriva. Inte gräva ner sig i sig, försöka få syn på sig själv, inte hitta eller uppfinna sig. Sig själv är bara det man måste göra sig av med, för att bli lättare. All denna lätthet. Inte skrivandet, och kanske inte heller kunskap, kommer av fördjupade studier, utan av svaghet, ovisshet och ljus lättnad.

ur Förlorat (2010)

Från början

http://www.youtube.com/watch?v=yWgprZu4Hk4

och

http://www.youtube.com/watch?v=bzz6mMBFwPY

Green on red, Zombie!:

http://www.youtube.com/watch?v=DHAi3-STtIQ

The The

http://www.youtube.com/watch?v=1xVea25IH4g

till

http://www.youtube.com/watch?v=RtZ8NMFhsG0

Närhet och kommunikation

”Separation in Proximity

The context of the Levinasian éthique is not intersubjectivity. This context is communication. The possibility of intersubjetive communication and, on a more general level, of signification, meaning and manifestation, is separation in the economy of proximity. These possibilities have in common the requirement that the real be defined as an element which produces discontinuity. As mentioned earlier Levinas’ career in philospohy is motivated by the exigency to think separation or multiplicity as factors which are not reduced or dissolved by their rooting in the homogeneity of the Same. Relation cannot constitute communication, for Levinas, if its only economy is totalization and correlation. Relation is possible only as a function of a separation proceeding from the impossibility of totalization.”

och

”Bataille, Blanchot and Levinas are among the most private and independent of twentieth-century thinkers. Their respective indifference to the prevailing intellectual currents of their time, and the resulting marginality and lack of influence which characterize their texts, are most palpable. Yet, within this very privacy and marginality, each of these thinkers remain involved with the other two.”

Ur Joseph Libertson; Proximity, Levinas, Blanchot, Bataille and Communication (1982).



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund