Jag tror att det här är det svåra nödvändiga, att förstå och leva i denna samtidighet: ensam och tillsammans, på en gång och på en gång, oöverbyggliga klyfta nödvändiga samvarotillvaro. Det är inte en rörelse mellan närhet och avstånd, det är samtidigt närhet och avstånd, det är samtidighet i två olika tider och det är […]

Läs mer Ur en avslutande essä

Jag tar ett steg på bekymrens väg Vem denna oklarhet styr är osäkert Jag ser en spindelväv och en myrstig Uppmaningar susar i bladverken: Lär folket demokrati, jag klarar inte Av detta längre, mörka ängel lägg Dina vingar på mina axlar, ta mina Armar, regnskogens botten sviktar, Hör du mig din röst är min, jag […]

Läs mer ur som du gör dina cirklar runt detta utanför (2012), 5.

  god dag god dag god dag vi är en arm som har en hand som har ett finger god dag låt oss ge också om det bara blir halvt eller be också om det bara är alltför lite god dag god dag som blir sagt vad säger du vem sade att ”fingrar klingar vackert som […]

Läs mer ett väluppfostrat sällskap

  Vilken oerhörd lättnad det är att glömma, förlora – att inte fördjupa sig, inte analysera sig, inte gå i historiens och minnets fällor. Ett indirekt sätt att se; att inte försöka, utan via oförsöket nå det man inte ens visste att man sökte, försökte nå. Att bli så lätt, så ljus, att det andra […]

Läs mer Lättnad

liten farkost av mässing svävande väg bland trädens snötäckta grenar i ljust litet vinterljus hemlighållen och kär på trottoarerna snödämpade stegvisa skridande människor utan mål i svart bokstavsordning och förflyttning färglagda bilar sedda uppifrån mot snö ett stillastående i inåtriktad uppmärksamhet blinkande lyktors och motorsus högt ovanför det utbrett vita någonting som hör men inte […]

Läs mer Ur som du gör dina cirklar runt detta utanför, 4. (2012)

Om det är att skriva är det aldrig att lyckas och att aldrig lyckas, men alltid lycka. Ur Passport Somaliland (2012)

Läs mer Lycka