Lättnad

 

Vilken oerhörd lättnad det är att glömma, förlora att inte fördjupa sig, inte analysera sig, inte gå i historiens och minnets fällor. Ett indirekt sätt att se; att inte försöka, utan via oförsöket nå det man inte ens visste att man sökte, försökte nå. Att bli så lätt, så ljus, att det andra och den andra blir synliga bortom den skugga man själv kastar över allt det som kunde ses: att den skuggan upplöst. Skriva: att förlora sin första person, sitt jag för att på den omvägen hitta tillbaka, som inte är tillbaka någonstans utan var som helst. Man kan inte skriva utan ”sig själv”, men ändå är att skriva ett hela-tiden-försök att komma igenom just den muren: ”sig själv”, för att kunna skriva. Inte gräva ner sig i sig, försöka få syn på sig själv, inte hitta eller uppfinna sig. Sig själv är bara det man måste göra sig av med, för att bli lättare. All denna lätthet. Inte skrivandet, och kanske inte heller kunskap, kommer av fördjupade studier, utan av svaghet, ovisshet och ljus lättnad.

ur Förlorat (2010)

0 Responses to “Lättnad”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund

%d bloggare gillar detta: