Arkiv för oktober, 2013

Död åt poesin?

c

För cirka två veckor sedan skickade Ralf Andtbacka, Agneta Enckell, Henrika Ringbom och jag ett brev till Schildts&Söderströms angående faktumet att en stor del av den nyare poesin utelämnats ur Tuva Korsströms litteraturhistoria Från Lexå till Glitterscenen, Finlandssvenska tidsbilder, läsningar, författarporträtt 1960-2013 som förlaget nyligen gett ut. Med deras samtycke lägger jag nu ut vårt brev här på bloggen:

c

Förlaget har nyligen gett ut av Tuva Korsström. Detta är ett verk som – trots underrubriken och reservationerna i förordet – inte kan uppfattas som annat än en litteraturhistoria. Inte minst som det marknadsförs av Schildts & Söderströms som heltäckande, rekommenderas som referensverk och förlaget är med om att arrangera ett akademiskt seminarium kring boken. Därför är det slående att en stor del av den nyare finlandssvenska poesin är exkluderad ur Korsströms bok (Ralf Andtbacka, Tomas Mikel Bäck, Agneta Enckell, Peter Mickwitz, Henrika Ringbom, Oscar Rossi, Matilda Södergran, Heidi von Wright och andra). Till saken hör att många av de uteslutna författarna är prisbelönta, har varit aktiva på såväl den finska, rikssvenska som nordiska poesiscenen, samt rent allmänt på många olika sätt gjort betydande insatser för den finlandssvenska litteraturen.

c
Att ett flertal av de poeter som inte ingår i Från Lexå till… är Schildts & Söderströms egna författare ger ett ytterst konstigt intryck. Gör följande tankeexperiment: Bonniers ger ut en motsvarande bok, författaren till boken har i sitt manus förbigått nästan alla bonnierspoeter från Ann Jäderlund till Johan Jönson medan däremot en stor mängd övrig poesi samt många författare som bara gett ut en bok behandlas. Skulle inte då verkets förläggare helt självklart insistera på att – kräva att – författaren till verket inkluderar Jäderlund et c:o?

c

Den fråga som många av oss ställer är nu: Vad vill Schildts & Söderströms signalera med detta slags flagranta illojalitet mot en stor grupp av förlagets egna författare?

c
I en situation där ett förlag dominerar utgivningen av skönlitteratur på svenska i Finland borde man på det förlaget självklart förstå att man bär ett extra stort ansvar för den finlandssvenska litteraturen. I arbetet med Tuva Korsströms bok har Schildts & Söderströms underlåtit att bära det ansvaret.

c

Ralf Andtbacka
Agneta Enckell
Peter Mickwitz
Henrika Ringbom

c

Kommentar

Skall man dra slutsatser av våra kommunikationer (bl.a. svaret på brevet ovan) i den här frågan med de olika aktörerna som varit inblandade i Från Lexå…, och av den övriga information som sipprat fram om hur tillkomsten av Korsströms bok gått till, ligger det nära att dra slutsatsen att antingen vilja eller kompetens saknas på förlaget för att sköta det kulturbärande uppdrag det har. En del av bortförklaringarna gränsar till det ofrivilligt komiska, men framför allt slås man av att ingen enskild person på S&S vill eller kan bära något personligt ansvar för det skedda. Så här låter det i våra öron: ”Saker och ting bara händer av sig själva och omständigheterna är lite olyckliga och vi vet inte riktigt och vojvoj, och visst är det tråkigt, och ojoj …”

c
Just det tycks vara något som oroväckande få av oss som arbetar med finlandssvensk litteratur förstår: det personliga ansvar vi som sitter på de fåtaliga poster där beslut kan fattas och inflytande utövas har. Det personliga ansvar t.ex. den handfull förlagsredaktörer har, som hela denna litteratur måste förlita sig på, är enormt. Ett ansvar som är av helt annan magnitud än det ansvar förlagsredaktörer på den finska eller den rikssvenska sidan har. Samma sak gäller chefskap: det är ett exceptionellt ansvarsfullt uppdrag att ha någon av de få chefsposter som finns inom finlandssvensk litteratur.

c

Den här affären avslöjar – återigen, vill man nästan säga – att det istället för ansvarsfullhet och förståelse av den svåra situationen råder slentrian och oförmåga att se den egna positionens betydelse för helheten. Visst har ansvarsfrågorna diskuterats tidigare, men då alltid med udden riktad mot finansiärerna: fondernas inkompetens/ovilja att bära ansvar för vår litteratur. Men hur kan vi alls klaga på fonderna om vi själva är minst lika goda kålsupare; om vi själva gladeligen förstör det vi har? I det här fallet poesin, som är ett självklart kärnområde i den finlandssvenska litteraturen, men som man nu skickar tydliga signaler från förlagets sida att man är beredd att förslösa.

c
Till slut återstår också frågan: vad skall man tänka om detta ensamt dominerande förlag som helt uppenbart delar in sina egna författare i två kategorier; viktiga och oviktiga. Och att det tydligen inte sker på litterära grunder utan snarare på basis av genre. Hur man än vrider och vänder är förlagets budskap entydigt: vi som är uteslutna ur den nya 50 år av finlandssvensk litteratur (så som boken också marknadsförs) betraktas av förlaget som mindre viktiga författare som skriver i en mindre viktig genre.



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund