Begåvning räcker inte? – Bill Evans

I always like people who have developed long and hard, especially through introspection and a lot of dedication. I think what they arrive at is usually…deeper and more beautiful…than the person who seems to have that ability and fluidity from the beginning. I say this because it’s a good message to give to young talents who feel as I used to. You hear musicians playing with great fluidity and complete conception early on, and you don’t have that ability. I didn’t. I had to know what I was doing. And yes ultimately it turned out that those people weren’t able to carry their thing very far. I found myself being more attracted to artists who have developed through the years and become better and deeper musicians.

Ett alternativ

En sidoversion av Flamenco Sketches (Kind of Blue). Framförallt saxofonisterna, och mest av dem Cannonball Adderley; ja Coltrane är stor, men även för honom – så som för så många andra av dem vi alls uppmärksammar – gäller att livet skymmer verket.

http://www.youtube.com/watch?v=EXnlbWkmZOg

Och So What, från samma inspelning 1959. Lyssna på högsta möjliga volym på introt; Bill Evans och Paul Chambers. Framför allt Chambers bas 2-3 sekunder vid ca 0,3o. Under introt är studion där musikerna sitter ytterst närvarande; bakgrundsbruset och de kringliggande ljuden bär med sig själva rummet till lyssnaren. Och i just de två sekunderna kring 0,30 är det som om tid och rum blev ett. Men bara på hög volym:

http://www.youtube.com/watch?v=afiJrULYIm8

 

Och oj:

http://www.youtube.com/watch?v=ejXFXpCShto