Archive for the 'Nynationalism' Category

Konstiga djur, poesi och hatprat – mitt program på Helsingfors bokmässa 2016

* Poesi med Ulf Stark och Peter Mickwitz

Södergran torsdag 28.10 11.30 Ulf Stark och Peter Mickwitz skriver båda om ovanliga djur och udda naturfenomen. Tillsammans diskuterar de sällsamma ting som Glädje och Sorg, Smyglar och Vadfiskar. Moderator: Oscar Rossi

 

* Att skriva kort

Södergran torsdag 27.10 17.30 Johan Bargum har gjort sig känd som mästerlig novellförfattare. I sin nya bok Korta stycken tar han bruk ett ännu kortare format. På liknade sätt skriver Peter Mickwitz i sin nya bok en rad korta texter där känslor förkroppsligas som djur, växter och mineraler. Men hur håller man sig kort? Och när är det dags att döda sina darlingar? Intervju: Oscar Rossi. Arr: Förlaget.

 

* Pulsen på poesin Hur mår vår poesi idag?

Totti fredag 28.10 16.30 Vad handlar den om, vem läser den och varför är den så nödvändig? Poeterna Peter Mickwitz, Catharina Gripenberg, Heidi von Wright och Ralf Andtbacka diskuterar sig fram till en lägesbeskrivning.

 

* Poetry countering hate speech

Hosted by the Finnish presidency of the Nordic Council of Ministers and the Danish Embassy in Helsinki

The Nordic Scene at Helsinki Book Fair Saturday 29th October 15.00

15.00: Welcome, by Mogens Blicher Bjerregård, president of the European Federation of Journalists

15.05: Author Ejler Nyhavn presents the poetry made by Knud Steffen Jensen

15.15: Debate on the poetry between Peter Mickwitz anf Ejler Nyhavn, moderated by Heikki Jokinen, freelance and vice president of Finlands Union of Journalists

15.30 Panel:

Liljan Weihe, news editor at KVR, Faroese public service radio and tv

Reeta Pöyhtäri, postdoctoral researcher at Research centre for Journalism, Media and Communication

15.40: Debate on how to counter hate speech through litterature and journalism. All participants and moderated by Heikki Jokinen

15.55: Mogens Blicher Bjerregård presents an action plan moderated in order to take ideas from the discussion into account.

 

The Nordic Scene at Helsinki Book Fair Saturday Sunday 30th October 11.30

11.30: Welcome, by Mogens Blicher Bjerregård, president of the European Federation of Journalists

11.35: Author Ejler Nyhavn presents the poetry made by Knud Steffen Jensen

11.45: Debate on the poetry between Peter Mickwitz anf Ejler Nyhavn, moderated by Heikki Jokinen, freelance and vice president of Finlands Union of Journalists

12.00 Panel:

Liljan Weihe, news editor at KVR, Faroese public service radio and tv

Reeta Pöyhtäri, postdoctoral researcher at Research centre for Journalism, Media and Communication

12.10: Debate on how to counter hate speech through litterature and journalism. All participants and moderated by Heikki Jokinen

12.25: Mogens Blicher Bjerregård presents an action plan moderated in order to take ideas from the discussion into account.

Det kom ett paket Herder på posten

 

rherder

 

Den europeiska nationalismens och xenofobins pånyttfödelse är det som präglat det politiska landskapet i Europa det senaste decenniet. Det har getts många förklaringar till vad det beror på. De flesta av de här förklaringarna bygger på att det handlar om sociala och ekonomiska orsaker. Själv tror jag att det som nu händer har betydligt djupare historiska och idéhistoriska rötter som det vore viktigt att kartlägga för att kunna förstå och bearbeta det som sker i Europa. Men de intellektuellas ovilja och oförmåga att göra det känns ibland nästan förbluffande. I Finland finns det till och med etablerade historiker som tror att den explosion av nynationalism, språkstrid, xenofobi och regelrätt rasism som vi sett under de senaste åren i Finland har sin början i den ekonomiska krisen 2008. Ändå vet var och en som varit utsatt för dem att t.ex. språknationalism och språkhets började bli rumsrena på nytt långt tidigare, senast i början av 2000-talet. Och var och en som befinner sig en minoritetsposition i Finland vet att allt detta funnits latent i det finländska samhället så långt tillbaka vi kan minnas. Det samma gäller också stora delar av det övriga Europa. Därför tror jag det är viktigt att gå till botten med detta och försöka förstå vad språk och historia betyder för europeisk nationalism. För ett sådant projekt är den tyska romantiken en självskriven utgångspunkt, och ur den idétraditionen tror jag det kan vara viktigt att lyfta fram just Herder vars betydelse för modern europeisk nationalism de flesta antagligen är ganska omedvetna om.

Att det här i hög grad även anknyter till poesin rent allmänt och för mig specifikt också till ett projekt som kanske kommer att likna en roman gör det ytterligare intressant och viktigt för mig att personligen läsa in mig på Herder. En annan viktig personlig aspekt är att jag själv tillhör en folkgrupp, minoritet, som definierar sig utgående från ett språk. Det ställer speciella och utmanande krav på mig när jag läser och skriver om språknationalism.

Vårt hem, vårt hem

a

När nu också Sverigedemokraterna använder sig av den undrar jag: finns det någon i Sverige som skrivit och tänkt kritiskt om folkhemsnostalgin – den nostalgi som är så viktig för den svenska självbilden. Dels helt konkret kritiskt: ett hur mycket sämre land är Sverige på riktigt för sina invånare nu på 2010-talet än på t.ex. 1970-talet? En jämförande granskning av ekonomi, sjukvård, kriminalitet – mittpunkten för våra medelklassrädslor ,- sociala stöd, m.m. Och dels idé- och kulturhistoriskt kritiskt, men inte bara då det gäller 30-talet, utan även senare och nutid.

Man kunde börja enkelt och titta på själva ordet: folkhem, folk och hem. Sett så känns det inte alls tryggt, utan stängt och exkluderande.

Vad är ett hem i Sverige, i Finland? Något eget – mitt -, ett ställe dit all världens folk inte har tillträde? Ett ställe till vilket enbart de vi känner är välkomna? 

När vi får ett eget hem rotar sig snabbt också alla rädslor i oss som följer av det, ägandets bördor: rädsla för att någon kommer och tar ifrån oss vårt hem (vilket också vore en klassresa neråt), rädsla för att någon tar vårt arbete ifrån oss, rädsla för att grannskapet skall gå åt skogen, rädsla för kriminalitet o.s.v. Allt mycket mänskligt, förstås. 

Vad vore alternativ till ett folkhem: människotorg?

De som kommer till vårt hem skall inte bara känna sig som gäster utan också uppföra sig som gäster och ge sig av tillbaka till sina egna hem när det är dags för det? Istället för invandrare gästarbetare (jämf. det tyska gastarbeitermisslyckandet)?

Folket är viktigt i många olika politiska läger just nu. Den svenska klassdiskussionen tangerar det och populismerna lever på det. Men vad är folket, vem är folket, vem får och kan höra till det?

Folket – vad är det: samma på 2010-talet som på 1930-talet eller 1970-talet? Var inte den gamla arbetarrörelsens huvudmål i själva verket att utplåna det befintliga folket: bilda det, lyfta det ekonomiskt o.s.v? *Kan* ett folkhem vara samma 1975 som 2015?

Folk då folk nu folk nästa år – alla olika folk?

Folket är vi? Vad är vi? Finns här ett samband med den tyska romantik som sökte svar på just de frågorna: vad är ett vi; vad är det att vara tillsammans och vem hör till detta vi? Svaret kunde vara t.ex. att vi består av alla som delar en historie- och språkgemenskap (nationalromantik). Om man till detta språk- och historiehem lägger ett rum för socialgemenskap är det då ett folkhem? 

Vad för slags arbetarrörelse är det som bygger ett sådant hem för folket? Den traditionella arbetarrörelsen var starkt internationalistisk, i motsats till den nya rörelsen, dit bl.a. SD hör. För den traditionella arbetarrörelsen bestod vi:et av alla som hörde till arbetarklassen, oberoende av var i världen de befann sig. (N.B.: den svenska socialdemokratin har en historia av fin internationalism och nordism.)

Är folkhemstanken då faktiskt en typisk mellankrigsprodukt: en kombination av det nationella och det sociala? Hur nära är den i så fall besläktad med den politiska agenda som just nu driver tanken att bara nationell solidaritet skall råda, t.ex. uppmanar oss att vara välfärdslojala enbart med dem som är äkta finländare? Bara hjälpa våra egna?

Jag för min del känner numera djup misstänksamhet närhelst jag ser det nationella skaka hand med strävan till social rättvisa. Jag brukade tänka att social välfärd som identitetsbyggmaterial för t.ex. finländskhet var ofarligt. Och att välfärdsprojektet är något konkret viktigt som förenar oss, men också något i vilket det finns en inbyggd förpliktelse att ta ansvar även för dem som inte hör till oss. Jag hoppades och trodde att vi kunde ersätta språkmystik och historia med en berättelse om välfärdssamhället, att den berättelsen skulle vara undantaget: äntligen en god berättelse. Numera är jag allt annat än säker på det.

Här en text som anknyter till detta och som jag kanske i något skede omarbetar och utvidgar:

https://petermickwitz.com/2013/02/17/karleken-tryckpressen-och-nationen-benedict-anderson-imagined-communities-1991-isaiah-berlin-the-roots-of-romanticism-1999-m-fl/

Somaliland och Suomaliland – ur Passport Somaliland (Ellips 2012)

Det här är Somalilands pass. Somaliland finns inte, Somaliland finns. Somaliland brukade vara en del av Somalia. Uppe i väster, uppe till vänster i det som kallas Afrikas horn mellan Djibouti och Puntland ligger den del av Somalia som heter Somaliland. Somaliland utlyste sig självständigt för drygt 20 år sedan, 1991. Inte ett enda land har erkänt Somalilands självständighet. Sommaren 2010 meddelade Somalilands informationsbyrå att Israel övervägde att erkänna Somaliand. Men det hände aldrig. Hur vackert hade det inte varit: Israel av alla stater erkänner som första stat Somaliland, som hör till den del av världen som associeras med statssammanbrott och radikal islamism, med Somalia.

a
Somaliland finns alltså inte. Men Somaliland finns. Och Somaliland behöver ett pass. Det här är Somalilands pass.

a
Somaliland har cirka 3,5 miljoner invånare.

a
Somaliland är ett av Afrikas råvarufattigaste områden, de viktigaste näringsgrenen är boskapsskötsel och den somaliländska statens viktigaste inkomster kommer från hamntullar.

a
Liksom bland somalier i stort baserar sig inte identitet och gemenskapsbyggande heller i Somaliland på språk eller ens i första hand religion. Istället är det klanen som definierar vem du är och vart du hör. Av Somalias fem huvudklaner är Isaaq med underklaner den största i Somaliland. Konceptet Somaliland som nationalstat kan kanske sett genom klansystemet förstås som ett slags gemenskap av nationer, där klanerna är det som företräder ”nation” och där till följd av detta konflikterna mellan klanerna kan jämföras med konflikter nationer emellan, till exempel i det nationalromantiskt nationalistiska Europa.

a
Med undantag för ett kort inbördeskrig i mitten av 1990-talet och några gränsincidenter med grannstaten Puntland (känd bland annat för sitt sjöröveri) på 2000-talet har Somaliland haft fred sedan det utlyste sig självständigt 1991. Inbördeskrigets fred förhandlades av konfliktparterna själva utan någon yttre, internationell, inblandning. Somaliland är känt för sina lågprofilerade stats- och fredsbyggande konferenser; oändligt långa långsamma och pratsamma och resultatrika möten. Till exempel: Tawfiqkonferensen, Boramakonferensen och Sanaagkonferensen.

a
Somaliland mottog bara en bråkdel (cirka 7%) av den U-hjälp Somalia som helhet fick på 1970- 0ch 1980-talen. Fortfarande är det internationella biståndsarbetet i hög grad koncentrerat till södra Somalia.

a
I relation till den extremt dåliga utgångspunkten har Somaliland haft en betydande ekonomisk tillväxt sedan det utlyste sig självständigt 1991.

a
I slutet av 00-talet ansågs Somalilands huvudstad Hargesia vara en av de säkraste huvudstäderna i Afrika.
Somaliland har lyckats upprätta fredliga och fungerande relationer till den regionala stormakten Etiopien som traditionellt har varit Somalias ärkefiende. Sedan Eritrea blev självständigt och Etiopien förlorade alla sina hamnar har Etiopien blivit alltmera beroende av hamnar i Somaliand.

a
Somaliand har haft fem demokratiskt genomförda president- och parlamentsval mellan 1997 och 2010. Dahir Riyale Kahin, den vinnande kandidaten i presidentvalet 2003 fick bara 80 röster mer än oppositionens kandidat Ahmed Silanyo. Silanyo accepterade sitt nederlag och inga oroligheter utbröt. I presidentvalet 2010 var rollerna ombytta: Silanyo vann, Kahin förlorade. Maktskiftet skedde utan problem. I parlamentsvalet 2005 blev UCID (Rättvise och välfärdspatiet) det tredje största partiet med 27% av rösterna. Partiets ordförande Faisal Ali Farah är finsk medborgare (byggnadsingeniör, Alberga, Esbo) och flyttade tillbaka till Somaliand för att grunda UCID. Även flera andra av de centrala påverkarna inom UCID har varit bosatta i Skandinavien, och partiprogrammet har drag av nordisk socialdemokrati.

a
Somalilands sak kunde vara vår. Somalilands pass kunde vara vårt pass. Det här är ett pass för Somaliland.

a

a
***

a
Det var en gång för inte allför länge sedan ett mycket fattigt land som låg i den världsdel som var den mest konfliktfyllda någonsin i hela världens historia. Det lilla landet med bara 3 miljoner invånare hade svåra naturförhållanden, outvecklad industri, kort medellivslängd och där härjade en av de mest dödliga sjukdomarna mer än någon annanstans i världsdelen.* Detta var ett land som lydde under en imperialistisk stormakt, men efter en frihetskamp som varade i decennier blev det lilla landet till slut självständigt. Bara några veckor efter att landet vunnit sin självständighet utbröt ett sällsynt blodigt inbördeskrig. Omedelbart efter att inbördeskriget avslutats med hjälp av inblandning från en imperialistisk stormakt upprättade den vinnande sidan dödsläger i vilka det dog ännu fler människor än under själva kriget. Det här hände samtidigt som en del av smålandsinvånarna var i full färd med att genomföra militära räder in i ett av grannländerna.

a
Det lilla landet blev mot alla odds snabbt erkänt som självständig stat av omvärlden.

a
Så fort det politiska läget tillät det blev långdistanslöpning en nationellt central verksamhet. De fattiga men av civilisation oförstörda senigt sega urinvånarna sopade under några guldkantade år rent på löparbanorna världen runt.

a
Innan det var dags för nästa krig hann man i det lilla landet med att utnämna generalen för den vinnande sidan i det sällsynt blodiga inbördeskriget till fältmarskalk. Vad spelade det för roll att landet bara hade lite över tre miljoner invånare och att en betydande del av landets befolkning använde öknamnet ”slaktaren” för generalen? En fältmarskalk måste man förstås ha! Operett? Knappast, Napoleon hade ju också en massa fältmarskalker.

a
Ja och så skall man inte glömma den obligatoriska etniska konflikten. Eftersom det fanns flera olika folkgrupper i det nysjälvständiga landet var det en självklarhet att man måste ha en etnisk konflikt.

a
Det fortsätter: bara drygt två decennier efter att landet hade blivit självständigt hade det redan deltagit i två internationella krig av vilka det ena hade det geniala draget att det gick ut på att det lilla fattiga landet med alla sina till buds stående resurser anföll en av grannstaterna — som olämpligt nog råkade vara en stormakt.

a
Låt oss kalla detta land för Suomaliland, men också i samma andetag påminna oss om att Suomaliland inte är en av av det mörka Afrikas postkolonialt odugliga stater som definieras av fattigdom, politisk instabilitet, krig och sjukdomar. Suomalilands historia och utveckling har ingenting gemensamt med sådana länders historia och utveckling. Sådana länder ser suomaliländaren i medeltal ned på med förakt.

__________________

* I Suomaliland dog ännu på 1930-talet omkring 10 000 människor varje år i tuberkulos.

a
***

a
15-20 000 = Antalet somalilänningar (av en befolkning på ca 3,5 miljoner) som 1991-2012 (21 år) dött till följd av beväpnande konflikter.

a

63 000 = Antalet suomalilänningar (av en befolkning på ca 3,5 miljoner) som 1918-1940 (22 år) dog till följd av beväpnade konflikter.

Plast

a

Finland är ett substantiv
Finland betyder ingenting, Finland är ett ingenting
– ontologiskt sett, epistemologiskt sett, ärligt sett
hur kan så mångas erfarenhet så bara förnekas?
därför att bara redan bara det borde väcka misstanke,
ljuda som en brandsiren, helvetesmistlur
inopererad i mellanörat: ”mångas erfarenhet”
om ensamma jag har fel – och jag är ett absolut
helt och euforiskt fel –, hur fel har inte många,
för att inte tala om alla? svar: lika många gånger mer fel
som antalet jag många utgörs av, är ni hundra
har ni hundra gånger mer fel, är vi en miljon
så har vi så mycket fel att det är lika svårt att förstå
som vad det innebär att det finns miljarder stjärnor
i varje galax och att det finns miljarder galaxer
och att det finns och finns och så vidare och alla
ändlöshetens kombinationer av fel

a

***

a
plastplats

a

***

a

Ju fler som tror sig dela en upplevelse, desto mindre blir
den det den kanske var – den går i bitar smulas äts från
alla håll i det den delas. Och i takt med att allt fler tar åt
sig av upplevelsen blir tron allt större och allt mera tro.

a

***

a

Skamfärdsmedel: nationalstaten.

a

***

a

ur Passport Somaliland, Ellips 2012

Ekonomer för invandring

http://www.kauppalehti.fi/etusivu/suomen+tyomarkkinat+tarvitsevat+maahanmuuttajia/201411709398

Handlar det om att att företagen vill ha billig arbetskraft, om att skapa en ny underklass? Eller handlar det om att justera befolkningspyramiden, rädda skattebasen så att det även i framtiden går att finansiera ett välfärdssamhälle?

War, what is it good for

Lofsdal den 1 november 1939 på kvällen

Gunnar!

Kanske får jag aldrig svar på det brev jag skrev på dan i dag! Men detta måste nå dig, jag måste ännu få säga dig tack: Tack, för all den lycka du skänkt mig, tack för vårt gemensamma liv! Det är bara sju år, men det är de sju år som betytt mer än alla andra i mitt liv. Och du, Gunnar! Också om jag inte förmått ge dig den tillfredställelse du väntat, något har jag i alla fall gett dig, något som är värt att minnas!

a
I dag är det Allerheiligen! Minns du vår vandring från Bayerbrunn över Sudelfeld i snö i dag för tre år sen! Du ville högre upp på berget i snön, men jag orkade inte med i drivorna utan väg och du fick bli nere. Kanske har det alltför ofta varit så: Du skulle vidare – jag kunde inte följa. Men nog har jag ju ändå följt med i bra mycket – i vått och torrt! Gunnar! Visst har vi gett varandra mycket – båda!

a
Och du, min egen älskade man! Om det nu verkligen går så , att det blir jag, som blir lämnad ensam med våra barn, nog skall jag bjuda till att få hederligt folk av dem, som du inte behöver skämmas för. Men vet du, när jag tänker på barnen, då blir min tro på en lycklig utgång alltid fast.Vi har ju väntat så på att få dessa barn och nu har vi då våra tre pojkar och vi måste få uppfostra dem tillsammans. De behöver sin egen pappa. Och just för att det varit så många besvikelser innan vi kommit så här långt med dem tror jag, att det är meningen, att vi tillsammans skall få sätta våra bästa krafter på att få goda människor av dem. Det blir aldrig riktigt hela människor av de barn som inte fått ledning av båda sina föräldrar.

a
Kanske komma nu svåra dagar, svårare än allt hittills. Men Gunnar, du måste tänka, att det är för oss du gör din plikt och att vi vänta på dig efter det du uppfyllt den. Det får inte vara annorlunda.

a
Innerst inne är jag väl feg, men jag låter inte tanken gå ända dit in nu. Jag gråter Gunnar, men barnen ge mig mod. Hur många mödrar och hustrur ha inte det som jag. Hela vårt land håller andan i spänning över vad som skall komma. ”Vad blir, du tappra här, ditt öde sen?” Birger skrattar och skojar med fröken. Måtte ni alla en gång skratta tillsammans igen. Johan ”far med båt till Paris ” i stället för att sova. Nu ringer Titus från Helsingfors. Få se vad vad han har att säga.

a
Gunnar vi alla, dina söner och deras mor, din hustru, vi behöva dig sen du gjort din plikt, lika mycket som fosterlandet nu behöver dig.

a
Gunnar, du vet hur jag älskar dig!

a
Tack!

a
Din Ann-Mari

 

***

 

Brevskrivaren är min farmor, Ann-Mari Mickwitz ( 1903-1978).

a
Min farfar Gunnar Mickwitz (http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/1262/1940_228.pdf?sequence=1) stupade utanför Viborg 18. februari 1940 vid 33 års ålder. Hans lillabror Tor Mickwitz stupade en vecka före honom, Nils Mickwitz, lillabror även han, stupade 1941 i fortsättningskriget. Birger Mickwitz (f. 1938) är min farbror, Johan Mickwitz (1937-2002) var min pappa, den tredje pojken är Birgers tvillingbror och heter Erik.



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund