Arkiv för oktober, 2015

Hem från Stockholm…

…med detta byte, och sju barnböcker åt Matilda.

20151024_203756

Modernism och modernism (Marjorie Perloff)

Jag har länge tyckt att den uppdelning där avantgarde och modernism ställs mot varandra är konstig. Modernism om något är avantgarde: det tidiga 1900-talets modernism – till vilken tradition bl.a. den finlandssvenska modernismen hör – var inget mindre än revolutionerande. För mig har modernism alltid betytt en mångfacetterad och omvälvande litterär epok under 1900-talets första decennier, medan det är uppenbart att man på många andra håll med modernism i första hand syftar på efterkrigstidens högmodernism, poesi som onekligen rätt långt saknar experimentvilja och vilja att omstörta.

I think the main change in my point of of view toward twentieth century poetry is that, as time has gone by, the big division between moderism and postmodernism that once seemed crucial no longer seems so. The real break came not in the sixties, as is somtetimes thought, but much earlier. Modernism was a revolution, we can see that now. – Marjorie Perloff, intervju i boken Poetics in a New Key (2013)

Att ögna en bok?

Sedan en vecka tillbaka befinner jag mig i Stockholm för att slutarbeta en bok: Känslornas mysterier, en naturhistoria. Boken består av 38 korta prosatexter, 1-15 sidor långa, sammanlagt lite under 200 små sidor. Nu har jag upptäckt något i min arbetsmetod som jag inte riktigt vet vad jag skall tänka om. Planen är att jag skall skriva/redigera igenom manuset systematiskt från början till slut två gånger under min vistelse i Stockholm. (Samt lösa några större problem separat.) Den första genomskrivningen är gjord. Jag har efter det ägnat ett par dagar åt att ögna igenom manuset – läsa än här, än där, titta på texterna på måfå. Vad jag då märkt är att de rättelser jag under detta påmåfåtittande gjort för det mesta är mycket viktigare och bättre än de jag gjorde under det systematiska genomskrivandet. Det är väl bra, och isåfall borde jag bara ägna mig åt att ögna? Skriva en bok ögnande?

Variation is primary; essences are illusory – essentialism och antiessentialism och insektforskaren Alfred Kinsey

Taxonomists like Kinsey, who understood the full implications of evolutionary theory, developed a radically different attitude to variation. Islands of form exist, to be sure: cats do not flow together in a sea of continuity, but rather come to us as lions, tigers, lynxes, tabbies, and so forth. Still, although species may be discrete, they have no immutable essence. Variation is the raw material of evolutionary change. It represents the fundamental reality of nature, not an accident about a created norm. Variation is primary; essences are illusory. Species must be defined as ranges of irreducible variation.
a
This antiessentialist way of thinking has profound concequenses for our basic view of reality. Ever since Plato cast shadows on the cave wall, essentialism has dominated Western thought, encouraging us to neglect continua and to divide reality into a set of correct and unchanging categories. Essentialism establishes criteria for judgement and worth: individual objects that lie close to there essence are good: those that depart are bad, if not unreal.
a
Antiessentialist thinking forces us to view the world differently. We must accept shadings and continua as fundamental. We lose criteria for judgement by comparison to some ideal: short people, retarded people, people of other beliefs, colors, and religions are people of full status. The taxonomic essentialist scoops up a handful of fossil snails in a single species, tries to abstract an essence, and rates his snails by their match to this average. The antiessentialist sees something entirely different in his hand – a range of irreducible variation definig the species, some variants more frequent than others, but all perfectly good snails.
a
Kinsey, who understood implications of evolutionary theory so well, was a radical antiessentialist in taxonomy. His belief in in the primacy of variation spurred an almost frantic effort to collect ever mor species.

Citat ur essän Of Wasps and WASPS, av Stephen Jay Gould. Kinsey planerade att samla sammanlagt över 1,5 miljoner insekter – ett arbete som slutligt avbröts av hans engagemang i sexualforskning.

Den goda och den onda läsaren – Nabokov

There is in every reader a myriad of potential readers, who get activated, so to speak. by the unpredictable play of innumerable factors. Those multiple readers move between the two extremes of good and evil. The reader of good reads from compassion and understanding, the reader of evil from ridicule and mocking. Would´t it be the very incaranation of good and angel he who could read all texts as if the world depended on them. Someone who would read with a combination and devotion and gratitude, capable of the act of reading that would turn all literature into an answered prayer, a gift and a refuge? And wouldn´t it be the very incarantion of evil and demon he who would engare in reading every text as if it brought the very depths of hell into the world? Someone who would read with unrelentless distrust and contempt, in an act of reading that would turn all literature into a call to doom and failure?

Akademen, en bokhandel på förfall

a

Idag, 1.10 2015, övergår Akademiska bokhandeln i Bonnier Books ägo.

a
Det har gått utför för Akademen förvånansvärt snabbt. Man har låtit Starbucks invadera sig, stängt hela tredje våningen för böcker, bokurvalet har blivit allt mindre och smalare och jag kan inte låta bli att tolka in en stor dos symbolik i att Akademen för en tid sedan helt upphörde sälja kulturtidskrifter. Man kan bara hoppas att de nya ägarna har vilja och förmåga att hitta sätt att ge det som var Helsingfors enda seriösa bokhandel tillbaka något av dess glans.

a
Själv arbetade jag flera år i mitten av 1980-talet deltid på Akademiska bokhandeln. Först på turism- och naturavdelningen under ledning av den stränga men rättvisa Arvo Ollila (som förlorat delar av sina lungor i kriget), senare på språkavdelningen. De anställdas kunnande var imponerande på den tiden. Till och med jag lärde mig varje enskild titel: var boken fanns, hur många det fanns av den o.s.v. Och det fanns många titlar att lära sig, det var vanligt med böcker som bara togs in i ett enda eller ett par exemplar: bokhyllorna i bokhandeln såg ut som riktiga bokhyllor. Min sons blivande mamma arbetade också på Akademen, och det var där vi träffades. Under några år hade jag för vana att som kund besöka bokhandeln varje dag för att se vilka nya böcker som kommit in. Och reorna var legendariska, i början av 1980-talet köpte jag till exempel originaldiktsamlingar av Gunnar Björling på Akademens rea.

a

Som anställd fick man låna hem böcker på prov. Och man kunde förstås emellanåt smyga till sig pauser i arbetet och undersöka utbudet. Min valhandbok som jag fortfarande använder – även om jag inte någonsin sett en val på riktigt – hittade jag på det sättet när jag arbetade på naturavdelningen. Att få 20% rabatt på alla böcker var också farligt; bidrog till att man förköpte sig.

a
När jag idag var på Akademen infann sig en känsla av vemod och tomhet; även bokstavligen: alla de gapande hyllor. Eufori kände jag däremot när jag i våras i Berlin besökte riktiga bokhandlar. Nästa vecka reser jag till Stockholm. Hedengrens lär fortfarande finnas kvar.

a

Så här ser det nu ut på Akademen, tredje våningen är förlorad för böcker, håller den andra våningen på att gå samma väg:

20151001_123446

20151001_123433

a

Också i bottenvåningen finns det diskar med klent bokbestånd:

20151001_123805

a

Än säljer man svenskspråkiga diktsamlingar, i alla fall några:

akademen poesi

a

Apropå vilket: en bekant till mig just berättade att hon varken på Akademen eller Finska bokhandeln hade kunnat få tag på Pauliina Haasjokis och min översättning av Björlings Solgrönt.

a

Se också:

http%3A%2F%2Fsvenska.yle.fi%2Fartikel%2F2015%2F09%2F29%2Fjanina-jansson-basta-akademen&h=gAQHvcUxU



Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund