förstenad

 

 

som jag en skugga kvargömd som inte var
som gungar i grenar av tid som inte varar

ett tryck i moln av sten av krossat fjäderben
som ett vitögt skatskeletts skrapande skrik

mellan tungt och lätt, mellan jag och lätt, känna
de tidiga lyckliga blåa morgonhimlarna hugga

riva i denna döda spegelbild av det som blev
en hemlighet pressad i sten alltför tidigt sent

 

ur för vad kroppen är värd,  (c) Peter Mickwitz 2004

 

Se även: Anteckningar kring en dikt av Samuel Beckett;
https://petermickwitz.com/2013/02/13/anteckningar-kring-en-dikt-av-samuel-beckett/

 

microraptor13