En sidoversion av Flamenco Sketches (Kind of Blue). Framförallt saxofonisterna, och mest av dem Cannonball Adderley; ja Coltrane är stor, men även för honom – så som för så många andra av dem vi alls uppmärksammar – gäller att livet skymmer verket.
http://www.youtube.com/watch?v=EXnlbWkmZOg
Och So What, från samma inspelning 1959. Lyssna på högsta möjliga volym på introt; Bill Evans och Paul Chambers. Framför allt Chambers bas 2-3 sekunder vid ca 0,3o. Under introt är studion där musikerna sitter ytterst närvarande; bakgrundsbruset och de kringliggande ljuden bär med sig själva rummet till lyssnaren. Och i just de två sekunderna kring 0,30 är det som om tid och rum blev ett. Men bara på hög volym:
http://www.youtube.com/watch?v=afiJrULYIm8
Och oj:
cirklar runt detta utanför 