Dikt ur som du gör dina cirklar runt detta utanför, den föregående diktsamlingen

 

liten farkost av mässing svävande väg
bland trädens snötäckta grenar i ljust
litet vinterljus hemlighållen och kär

på trottoarerna snödämpade stegvisa
skridande människor utan mål i svart
bokstavsordning och förflyttning

färglagda bilar sedda uppifrån mot snö ett
stillastående i inåtriktad uppmärksamhet
blinkande lyktors och motorsus

högt ovanför det utbrett vita någonting
som hör men inte lyssnar mörkret från
öster otydligheten allt och värmen

 

                                                           – 2012

Bokvårens

är en helt annan boktid än bokhetshöstens. Hösten är för mig den kanske sämsta möjliga lästiden: kort, snabb, sluten – böckerna belägrade av banala krav som är helt främmande för det som gör litteratur viktigt. Våren är längre, lugnare, också ljusare öppen – på våren omges böcker och läsning av mera tid, kanske även av mera rum; det finns då sådan vidsträckthet som litteratur behöver för att betyda. Kommer det ut fler eftertanke och uppmärksamhet krävande böcker på våren än på hösten? Jag vet inte, bedöm själv; här ett litet urval av viktiga och intressanta böcker som kommer ut våren 2019:

Ralf Andtbacka; Potzdamer Platz – En dikt https://www.forlaget.com/bocker/potsdamer-platz-en-dikt/

Laura Lindstedt: Ystäväni Natalia http://www.teos.fi/kirjat/kaikki/2019-kev%C3%A4t/yst%C3%A4v%C3%A4ni-natalia.html

Maria Matinmikko: Kolkka https://www.adlibris.com/fi/kirja/kolkka-9789522345646

Ulrika Nielsen: Korta texter om det öppna och ouppklarade http://litteratur.sets.fi/bok/korta-texter-om-det-oppna-och-ouppklarade/

Markku Paasonen: Suurenmoinen huviretki http://www.teos.fi/kirjat/kaikki/2019-kev%C3%A4t/suurenmoinen-huviretki.html

Diversitet!

Rekommendation: en stor dubbelantologi om diversitet i den finländska litteraturen, Suo, kuokka ja diversiteetti (red. Markku Eskelinen&Leevi Lehto, Ntamo 2018). Jag deltar själv med ett – i diversitetens namn – svenskspråkigt bidrag: Prata i munnen på dig själv – till det oenhetliga författarskapets lov. För en som inte så ofta får skriv- eller andra uppdrag i det litterära svenskfinland är det trevligt att uppdrag som det här droppar in med jämna mellanrum från den finskspråkiga sidan.

https://www.ntamo.net/product/900/suo-kuokka-ja-diversiteetti-a–o-2018

Även om detta inte specifikt syftar på honom så kan jag ibland känna så här inför den sena Björling: ”Tystna slätslipade röst, jag vill inte längre höra din ena enda instängda röst, för jag vet att du – liksom jag, alla – har många språk, tungor, jag vet att världen är så gott som ändlös och förtvivlat och underbart sönderlig så söndra du dig, spräng dig, så låt höra det, prata i munnen på dig själv!” Det finns på något plan någonting problematiskt och direkt olustigt i det renare språk Björlings författarskap mynnar ut i; detta björlingspråk som tycks vara öppet och förmedla det oavslutade är i själva verket ett försök till ett eget – Björlings – språk och därmed riskerar oundvikligen just öppenheten och det oavslutade, centrumet av Björlings poetik, att korrumperas.