Ur solen går ner det verkar omöjligt, dikt (dag fem)

 

nu pratar de rytmiskt
och gnisslande alla
på en gång då och då
knastrar någon av dem

om jag kunde reda ut
deras tilltrasslade ord
skulle jag ha en famn
full av upprepningar

skynket är tunt och
ljuset starkt men jag
ser inga skuggor det
de säger saknar kropp

 

solen gåpr ner baktext

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s