Anteckning till mig själv:

att jag skrivit mindre de senaste veckorna på bloggen har att göra med privatlivets krångel, men också med att jag för tillfället skriver väldigt mycket skönlitterärt. Det kommer att ta lika länge – länge – som tidigare för texterna att bli färdiga för publicering, men jag är ändå helt perplex: så här mycket har jag inte skrivit sedan jag var i tonåren. Samtidigt förhåller jag mig efter höstens erfarenheter rätt så nedslaget och nästan cyniskt till vad det tjänar till överhuvudtaget att skriva böcker.

Måste försöka fundera på varifrån allt detta skrivande kommer – finns det rentav ngt destruktivt i det? Varför måste jag försöka fundera på varifrån allt detta skrivande kommer – är det inte destruktivt att fundera på sådant?

Bara njuta så länge det varar. Och också njuta av hur oerhört mycket och roligt det finns att lära sig, fortfarande, och kanske: alltid. Om man har detta privilegium som jag just nu har: att kunna ägna en rätt så stor del av min tid åt att skriva, då är det också helt okej att njuta av det? Helt dum fråga: förstås är det okej, att skriva är per definition ett njutande.

0 Responses to “Anteckning till mig själv:”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund

%d bloggare gillar detta: