Författare: petermickwitz

I svaghet skapat

  / – – – that false secondary power by which In weakness we create distinctions, then Believe our puny boundaries are things Which we perceive, and not which we have made Wordsworth, The Prelude, 1799

Läs mer I svaghet skapat

Örnen och kråkan recenserar

Solen går ner det verkar omöjligt är ingen diktsamling som stillsamt rullas fram från en punkt till en annan, texten rör sig oroligt in och ut ur medvetandet. Som bäst blir det när Mickwitz för en inre dialog som verkar närmast omedveten om att det han skriver ska komma att publiceras. Som mest glimrar det till […]

Läs mer Örnen och kråkan recenserar

Provokation!

  Peter Mickwitz: Litteratur som konst?   För inte så länge sen läste jag av en slump Anthony Doerrs roman All the light we cannot see (på svenska Ljuset vi inte ser). Det är en roman som 2015 fick Pulitzerpriset och som man därför kunde tro att är konstnärligt viktig. På baksidan till Doerrs bok kan man läsa en av […]

Läs mer Provokation!

Dikt ur som du gör dina cirklar runt detta utanför, den föregående diktsamlingen

  liten farkost av mässing svävande väg bland trädens snötäckta grenar i ljust litet vinterljus hemlighållen och kär på trottoarerna snödämpade stegvisa skridande människor utan mål i svart bokstavsordning och förflyttning färglagda bilar sedda uppifrån mot snö ett stillastående i inåtriktad uppmärksamhet blinkande lyktors och motorsus högt ovanför det utbrett vita någonting som hör men […]

Läs mer Dikt ur som du gör dina cirklar runt detta utanför, den föregående diktsamlingen

Bokvårens

är en helt annan boktid än bokhetshöstens. Hösten är för mig den kanske sämsta möjliga lästiden: kort, snabb, sluten – böckerna belägrade av banala krav som är helt främmande för det som gör litteratur viktigt. Våren är längre, lugnare, också ljusare öppen – på våren omges böcker och läsning av mera tid, kanske även av […]

Läs mer Bokvårens