ur detta sjunkande (2000) 1.
glömska det splittrade som glittrar och skär, där bakom en kulle som växer grässlagg ett vattendrag som blänker grått, natt är dag, visst! du har en röst, hör du den? en utflykt: några rivna röda lakan lagda över asfalten, ett tunt vin som fyller deras ådror, torrt bröd och levrat blod, deras nackar […]
Läs mer ur detta sjunkande (2000) 1.