ur detta sjunkande (2000) 1.

 

 

glömska

det splittrade som glittrar och skär, där
bakom en kulle som växer grässlagg
ett vattendrag som blänker grått, natt
är dag, visst! du har en röst, hör du den?
en utflykt: några rivna röda lakan lagda
över asfalten, ett tunt vin som fyller
deras ådror, torrt bröd och levrat blod,
deras nackar böjda, ryggar brända, en skärva
som skär det som skall serveras; tröst
och lögn, mörker milt skilt från mörker,
något litet som dränker, det är tyst,
de är döva, de är tysta, du har en röst,
sol som skiner, en betongtrumma,
snö som faller, plastpåsar prasslar
av vind, och så den flykt som för dem
till det mjukt blyblåa som gör dem
ännu mera annorlunda, skilda

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s