du tror att du är en råtta, ben
hälsar svans, natt möter dag,
och du tänker varma tankar:
världen är ditt ostron
och allting finns till
för att du skall kunna
hitta en väg runt det
inget hinder är för lågt
och du kryper och du visslar
och du avundas sniglarna
som förutom att de har ett hem
kommer att ärva världen du
hatar världen men du är
dess sälta du tror att du lever
i en öken; stenar, torka,
pinande vind och allt det där
men du inser inte din
gråhets dunkla skönhet
och att det ögonblick du är
är du i betraktarens blick
Ur detta sjunkande(2000)