I den värld vi lever i finns det ingenting som saknar betydelse. Det finns i den naturliga världen en punkt från vilken mening strålar ut till allting som lever. Livet självt är fyllt av den meningen, och den är meningen med själva livet. Elefantens snabel, giraffens hals, mekongdelfinens nos, allting pekar mot denna mening.
Eftersom allt som helst på detta sätt genomlyses av betydelse kan vilka som helst frågor ställas och besvaras, till exempel: vad är meningen med att björkar är vita? Alltings svarslighet säger: björkens vithet har samma mening som all annan mening i livet; ett övertag i kampen om överlevnad. Björkens vithet utstrålar betydelsefull ändamålsenlighet. Men om vi inte kan se den — mitt i allt detta vita det svåra i att hitta, urskilja, meningen? Att vitt är en gömsel- och skyddsfärg? Ja just det är meningen.
Björkens vithet skyddar björken. Det vita är en vithet som ger den vitaste björken den största chansen att överleva och fortplanta sig så att till slut hela världen kan uppfyllas av vithet. Vitt, vitare, vitast. Vithet i all menings synlighet, enkel, tydlig och ren begriplighet.
a
Geologiskt och biologiskt sett för inte så länge sedan måste någonting i den miljö björken levde i ha framtvingat en mutation hos den. En vit mutation, en mutation som förde björken i riktning mot vithet. Under ett yttre tvång blev björkens stam vit. Hur gick det till?
a) Fråga: I vilka förhållanden är vitt en skyddsfärg? Svar: under vita förhållanden.
b) Fråga: Vilka förhållanden är vita? Svar: Vinterförhållanden.
Slutsats 1: björkens vithet har uppkommit som ett skydd mot någonting som förekommit på vintern, någonting vinterfarligt. Notera: den vitaste av alla vita björkar, glasbjörken, växer längst i norr där vintern och faran uppenbarligen varat längst varje år.
Slusats 2: Detta någonting som hotat björken vintertid har inte förekommit på sommaren, för björkens vithet är inte en skyddsfärg sommartid, tvärtom; på sommaren är vitt uppseendeväckande, avvikande, utropstecken, bortsmulten skyddsfärg, ett förlorat krig.
Slutsats 3: Vi kan räkna med att det som hotat björken vintertid för sommaren har flyttat bortåt från björkens utbredningsområde, eftersom vitt på sommaren är en signalfärg och därmed sommartid skulle locka hotet till sig. Med andra ord: faran har varit frånvarande under den gröna säsongen. Sannolikt har detta hotande något flyttat till områden som även sommartid är vitbetäckta. Det vill säga norrut, arktis? Antarktis vore en annan möjlighet, men helt uppenbart mera långsökt än Arktis.
c 4) Fråga och slutsats: Vilka slutsatser kan vi dra om karaktären hos den varelse som vintertid hotat björken vid tidpunkten för den mutation som gjorde björkens stam vit? Ja, för det första bör vi ta i beaktande att bara fullt vuxna björkar är vita. Med andra ord måste varelesen som hotat björken ha varit intresserad av stora björkar; bara stora björkar är skyddade av sin vithet. Av detta kan man dra slutsatser om denna varelses storlek. Med våra mått mätt måste den ha varit stor. Vi måste tänka oss en varelse stor nog att tugga i sig björkar som vore de gräs. En varelse som betat björkar.
Vi har redan kommit fram till att det är frågan om ett flyttdjur, och eftersom detta djur enligt våra slutsatser flyttat över hav kan vi med någorlunda säkerhet etablera att det varit frågan om ett djur med vingar. Vi kan också konstatera att förutom björkar har detta flygdjur även ätit fisk eftersom det vita arktiska området inte ens sommartid har björkar eller annan växtlighet. Även maritima däggdjur kan ha förekommit i vårt djurs diet.
Avslutning, med obligatoriskt kritiskt tvivel som till slut ändå kan avvisas: Varför har det inte hittats fossil eller andra livstecken på detta gigantiska flygfä som någon gång i björkens historia har haft ett så stort betydelse för det att trädet helt bleknat? I det här sammanhanget kan vi dra oss till minnes att det inte heller hittats några rester av mammutar i till exempel Finland, trots att mammuten levt så nyss och i så stora mängder, även på det område på vilket Finland ligger. Det här är en avsaknad som har att göra med att berggrunden i Finland är så gammal att fossil aldrig har kunnat uppstå. Eftersom fossil av björkätaren inte heller — tillsvidare — påträffats på områden med berggrund som innehåller andra fossil är det inte helt uteslutet att Finland är björkens bioevolutionära hemland. Vad gäller fossil och Arktis så är det hav. Det är inte alls osannolikt att det i slammet på den arktiska havsbottnen ligger fossila rester av björkdraken.
För konsten att deducera se även Darwins monografi från 1862 över Angraecum sesquipedale, (också kallad Betlehems stjärna), en orkidé som förekommer på Madagaskar och som har en sporre som kan bli upp till 20-40 cm lång. Denna sporre har nektar bara i spetsen. Darwin drog av det här slutsatsen att det måste finnas en insekt med 20-40 cm lång sugsnabel som kan pollinera Angraecum sesquipedale. Samtida entomologer förhöll sig nedlåtande skeptiskt till detta, men mycket riktigt hittades en sådan insekt 1903, 21 år efter Darwins död. Nattsvärmaren med den extrema och kraftiga sugsnabeln fick namnet Xanthopan morgani praedicta, där predicta betyder förutspådd.
Ur Passport Somaliand, Ellips 2012
cirklar runt detta utanför 