Rekommendation: en stor dubbelantologi om diversitet i den finländska litteraturen, Suo, kuokka ja diversiteetti (red. Markku Eskelinen&Leevi Lehto, Ntamo 2018). Jag deltar själv med ett – i diversitetens namn – svenskspråkigt bidrag: Prata i munnen på dig själv – till det oenhetliga författarskapets lov. För en som inte så ofta får skriv- eller andra uppdrag i det litterära svenskfinland är det trevligt att uppdrag som det här droppar in med jämna mellanrum från den finskspråkiga sidan.
https://www.ntamo.net/product/900/suo-kuokka-ja-diversiteetti-a–o-2018
Även om detta inte specifikt syftar på honom så kan jag ibland känna så här inför den sena Björling: ”Tystna slätslipade röst, jag vill inte längre höra din ena enda instängda röst, för jag vet att du – liksom jag, alla – har många språk, tungor, jag vet att världen är så gott som ändlös och förtvivlat och underbart sönderlig så söndra du dig, spräng dig, så låt höra det, prata i munnen på dig själv!” Det finns på något plan någonting problematiskt och direkt olustigt i det renare språk Björlings författarskap mynnar ut i; detta björlingspråk som tycks vara öppet och förmedla det oavslutade är i själva verket ett försök till ett eget – Björlings – språk och därmed riskerar oundvikligen just öppenheten och det oavslutade, centrumet av Björlings poetik, att korrumperas.
cirklar runt detta utanför 