Örnen och kråkan recenserar

Solen går ner det verkar omöjligt är ingen diktsamling som stillsamt rullas fram från en punkt till en annan, texten rör sig oroligt in och ut ur medvetandet. Som bäst blir det när Mickwitz för en inre dialog som verkar närmast omedveten om att det han skriver ska komma att publiceras. Som mest glimrar det till…

Dikt ur som du gör dina cirklar runt detta utanför, den föregående diktsamlingen

  liten farkost av mässing svävande väg bland trädens snötäckta grenar i ljust litet vinterljus hemlighållen och kär på trottoarerna snödämpade stegvisa skridande människor utan mål i svart bokstavsordning och förflyttning färglagda bilar sedda uppifrån mot snö ett stillastående i inåtriktad uppmärksamhet blinkande lyktors och motorsus högt ovanför det utbrett vita någonting som hör men…

Bokvårens

är en helt annan boktid än bokhetshöstens. Hösten är för mig den kanske sämsta möjliga lästiden: kort, snabb, sluten - böckerna belägrade av banala krav som är helt främmande för det som gör litteratur viktigt. Våren är längre, lugnare, också ljusare öppen – på våren omges böcker och läsning av mera tid, kanske även av…

Diversitet!

Rekommendation: en stor dubbelantologi om diversitet i den finländska litteraturen, Suo, kuokka ja diversiteetti (red. Markku Eskelinen&Leevi Lehto, Ntamo 2018). Jag deltar själv med ett - i diversitetens namn - svenskspråkigt bidrag: Prata i munnen på dig själv – till det oenhetliga författarskapets lov. För en som inte så ofta får skriv- eller andra uppdrag i det…