Gemensamt för åtminstone debutanterna Therén och Libre är att de har en plattform utanför bokbranschen, ett populärt instagramkonto, en redan etablerad fanbase. Förlagen profiterar på detta. Stenhårt och vampyriskt. Snackisar får det också gärna vara. Böcker som säljer sig själva. Jag tänker exempelvis på ”Männen i mitt liv” av Sofia Rönnow Pessah – som verkligen inte är toppen enligt mig, men som har ett angeläget ämne: kvinnlig sexualitet, gråzoner, övergrepp. Som klippt och skuret för panelsamtal.

Det är såklart inte författarnas fel att det ser ut som det gör – det är förlagens och branschens.

Det vi bör fråga oss är vilka de författare är som inte kommer in genom förlagens inkörsportar. De som inte har någon plattform. Asociala, otidsenliga – eller bara på fel plats. Vi bör också fråga oss hur ljudboksformatet påverkar bokutgivning, estetik, form, tilltal – allt.

Jenny Högström GP 13.112.2020

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s