Gemensamt för åtminstone debutanterna Therén och Libre är att de har en plattform utanför bokbranschen, ett populärt instagramkonto, en redan etablerad fanbase. Förlagen profiterar på detta. Stenhårt och vampyriskt. Snackisar får det också gärna vara. Böcker som säljer sig själva. Jag tänker exempelvis på ”Männen i mitt liv” av Sofia Rönnow Pessah – som verkligen inte är toppen enligt mig, men som har ett angeläget ämne: kvinnlig sexualitet, gråzoner, övergrepp. Som klippt och skuret för panelsamtal.
Det är såklart inte författarnas fel att det ser ut som det gör – det är förlagens och branschens.
Det vi bör fråga oss är vilka de författare är som inte kommer in genom förlagens inkörsportar. De som inte har någon plattform. Asociala, otidsenliga – eller bara på fel plats. Vi bör också fråga oss hur ljudboksformatet påverkar bokutgivning, estetik, form, tilltal – allt.
Jenny Högström GP 13.112.2020
cirklar runt detta utanför 