februari

 

världens undergång hann till slut ifatt oss och ingen
blev överraskad när den gråa vita himmel som så länge
tungt hade hängt alldeles ovanför trädtopparna inte längre
höll ihop utan föll ner över oss som mångmeterdjup snö,
så vi grävde grottor att bo i, tunnlar för att hitta tillbaka
till varandra, och plötsligt möttes vi igen där, en kort stund
trängde vi alla ihop oss i den stora sal som blev vår tills snön
som var våra väggar vår trygghet vår värme för varandra
blev svart av allt vi sade, guld av det vi kunde ha sagt,
sedan skildes vi, som vänner, grävde oss bort från varandra

våra spår under snön syntes i mörkret där utanför som strålar
som långsamt söker sig bort, bort som om någon såg!
du kunde ha sagt: stjärnorna har slocknat, värmen
och kölden likaså, vad vet jag vad du sade, nu smälter jag
mig en väg genom det som en gång var himlen, nu bor jag
i det som en gång var högt, strålande, nu behöver jag
ingenting alls, nu gräver jag med mina handskopor,
ja mina händer är det vackraste jag någonsin sett, detta
och tyngdlöshet är det bästa jag vet

 

 

ur för vad kroppen är väd (2004)

0 Responses to “februari”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund

%d bloggare gillar detta: