Voltaire säger att himlen gett oss två ting som motvikt till livets många vedermödor: hopp och sömn. Han kunde också ha tillagt skratt, om bara sätten att få förnuftiga människor att skratta inte vore så få, och om slagfärdigheten eller den excentriska originaliteten som det kräver inte vore lika ovanlig som det är vanligt för folk att skriva som mystiska grubblare sådant som får ditt huvud att brista, eller som det är vanligt för genier att skriva sådant som får din nacke att gå av, eller lika vanligt som det är för sentimentala romanförfattare (och, antar jag sentimentala moralister) att skriva sådant som får ens hjärta att brista.
Kant – Kritik av omdömeskraften
cirklar runt detta utanför 