Hösten 2012 gav jag ut två böcker. Jag har aldrig tidgare behövt be om att få recensioner, men både som du gör dina cirklar runt detta utanför och Passport Somaliland blev recenserade i Hbl först efter att jag via mina förläggare gjort förfrågningar om varför de inte blir recenserade. Tills dagsdato har ingendera boken heller blivit recenserad i Ny Tid, en tidning jag och många andra tycker att är oerhört viktigt för finlandssvensk litteratur. Yle som också har en bra recensionsverksmhet har inte heller noterat någondera böckerna. Orsaken till allt det här kan förstås vara att mina böcker är dåliga eller oviktiga. Självklart tror jag inte själv på den förklaringen; båda håller både i en finlandssvensk och i en vidare kontext, och den ena – Passport Somaliland – är dessutom politiskt aktuell.
Förklaringar jag hört till det gått så här för mina böcker är bland annat att man blir recenserad – snabbare, alls? – om man känner kulturredaktörerna, och att det råder kaos på kulturredaktionen (Hbl). Den förstnämnda förklaringen är om den är sann helt beklämmande i den nästan endimensionnella verklighet den finlandssvenska litteraturen kört in sig i: ett förlag, en tidning, en litteraturredaktör o.s.v. Ett vänskapsvälde är det man då allra mest måste akta sig för att upprätta: det är oerhört lätt hänt att det icke-vänliga blir helt lämnat utanför i en alternativslös situation utan distans mellan aktörerna, för att inte tala om hur det påverkar hela litteraturens samhälleliga och konstnärliga kvalitet om drivkrafterna för den kritiska verksamheten är nära personrelationer i ett läge där personerna är oerhört få. Till det här och det möjliga kaoset på kulturredaktionen återkommer jag kanske. Eller så inte. För det är nästan omöjligt att skriva om sådant här i den rådande situationen: antingen är man innanför eller så är man utanför. Och hos oss är man numera inte alls om man är utanför: det finns ingenstans annastans att gå än det enda och allt mindre innanför. Så man får akta sig.
* Båda mina böcker fick positiva recensioner i Hbl när de väl blev recenserade. Så också om jag kanske lider författarparanoja så handlar det här inte om missnöje med recensionerna.
cirklar runt detta utanför 
Ja offentligheten är i ett bedrövligt tillstånd och litteraturen trängs allt mer in i den fullständigt privata sfären vilket i praktiken betyder att litteraturen tvingas leva på marknadens villkor som en vara bland andra. Jag tycker Magnus William-Olsson formulerar dilemmat väldigt klart i en debattartikel i aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article15698038.ab
Men Petsky du är helt för bra för att jag ska oroa mig för dina böckers framfart i världen. Jag tror att utvecklingen kommer att vända, att samtalet om litteratur kommer att växa igen och eftersom dina böcker så starkt omvandlar, förvaltar, översätter och förändrar traditionen kommer de att stå på sig och vara en självklar del av det samtalet . Jag tror också att vi alla kommer att finna former för att göra mer motstånd än vi klarat av att göra hittills.
Också jag följer spänt med utvecklingen på Husis och Ny Tid. Så mycket bra saker som görs i de här båda omumbärliga tidningshusen och trots det känslan av att det inte skulle vara så omöjligt för dem att ta steget ut och bli riktigt briljanta.