a
Sedan 1990-talet har jag läst och funderat en hel del på Keats och Shelleys poesi. Därför var det en händelse för mig när jag på 1990-talet också upptäckte Stagnelius, en författare helt samtida med Keats och Shelley och på samma höga nivå som de. Att inse att jag själv verkade och skrev i en litteratur och en tradition med ett sådant djup som Stagnelius representerar kändes uppmuntrande och uppmanande.
a
a
I min poesihylla finns del 1 och 3 av Stagnelius samlade skrifter, utgivna bara ett år efter hans död (Stagnelius levde 1793-1823) i redaktion av Lorenzo Hammarsköld (förfader till Dag Hammarsköld). Böckerna är tryckta på lumppapper och typografin är delikat och spröd. Jag har ärvt/fått de här två volymerna av min mamma som i sin tur måste ha ärvt dem av sin pappa. På pärmen och titelbladet finns skrivet namnet Roschier, vilket var min morfars mammas efternamn. Böckerna verkar ha gått i släkten länge.
a
a
Roschier var en österbottnisk prästsläkt, men min morfars mamma Ainikki Roschier bodde i Helsingfors. Ainikki var utbildad sjuksköterska, ett yrke hon aldrig utövade. Istället arbetade hon som biblioteksbiträde, bland annat i Berghäll. Ainikki Roschier skilde sig tidigt från min morfars pappa och hade ingen kontakt med honom resten av sitt liv. Hon bodde med sin son i underhyresrum och flyttade ofta, emellanåt när de inte fick tag på rum att hyra var de tvungna att bo hos släktingar. Min morfar återtog kontakten med sin pappa först som vuxen efter att hans mamma dött.
I Stagnelius samling Liljor i Saron, del 2 (1821) finns en serie elegier. Av dem kom den sjätte elegin att betyda mycket för mig i slutet av 1990-talet:
a
a
En av de bärande tankarna i den här dikten är det swedenborgska konceptet om det himmelska äktenskapet. (En annan poet som Swedenborg betytt mycket för är William Blake: http://www.swedenborg.com/emanuel-swedenborg/influence/)
cirklar runt detta utanför 