världens undergång hann till slut ifatt oss och ingen blev överraskad när den gråa vita himmel som så länge tungt hade hängt alldeles ovanför trädtopparna inte längre höll ihop utan föll ner över oss som mångmeterdjup snö, så vi grävde grottor att bo i, tunnlar för att hitta tillbaka till varandra, och plötsligt möttes […]

Läs mer februari

    glömska det splittrade som glittrar och skär, där bakom en kulle som växer grässlagg ett vattendrag som blänker grått, natt är dag, visst! du har en röst, hör du den? en utflykt: några rivna röda lakan lagda över asfalten, ett tunt vin som fyller deras ådror, torrt bröd och levrat blod, deras nackar […]

Läs mer ur detta sjunkande (2000) 1.

på en stol, i en springa av ljus skall jag säga allting allt det här ensam? vart går du när du går ut ur detta rum hur kan jag veta att du finns att du alls är när jag inte ser dig hur kan jag veta att allt inte bara är som jag som jag […]

Läs mer ur som du i mig nej (1997)

i skogen står en spegel framför spegeln står en Hegel Hegeln ser i spegeln de röda smala benen, den vassa långa näbben, ”lik men ändå så olik” tänker Hegeln och tar ett kliv in igenom spegeln

Läs mer ur Där bara diset återstår av paradiset (2007) I