ingenstens

här är stenen som inte har en plats i evigheten här är stenen som inte ligger här, här står det att stenen ligger här, där i backen, renlav, risiga mossor, knaggliga tallar, svarta skrangliga svampiga svampar, är stenen här är stenen som inte stävar inte svävar någonstans, inte lättar, inte får vingar, inte har en […]

Läs mer ingenstens

Lämna de små köken ifred! Asunnon muodonmuutoksia – Kirsi Saarikangas

En av mina favoritböcker är Asunnon muodonmuutoksia – puhtauden estettiikka ja sukupuoli modernissa arkkitektuurissa. (Bostadsförvandlingar – renhetens estetik och kön i den moderna arkiteturen) av Kirsi Saarikangas. Förutom att jag läst igenom boken flere gånger så är den också en fin blädderbok: den är illustrerad, och återger mängder av intressanta planlösningar. Mitt intresse för bostadsarkitektur […]

Läs mer Lämna de små köken ifred! Asunnon muodonmuutoksia – Kirsi Saarikangas

Ett skrik

I den förstämning som finns i dessa otillfredställande utbyten, där det finns en glasartad vägg som skiljer oss läsare från denne författare, har jag denna övertygelse: mänskligheten utgörs inte av enstaka varelser utan av kommunikationen mellan dem. Vi är aldrig givna, ens för oss själva, annat än i ett nät av kommunikationer med andra: vi […]

Läs mer Ett skrik

Vem?

O thou whose face hath felt the Winter’s wind, Whose eye has seen the snow-clouds hung in mist, And the black elm tops ‘mong the freezing stars, To thee the spring will be a harvest-time. O thou, whose only book has been the light Of supreme darkness which thou feddest on Night after night when […]

Läs mer Vem?

Ur en avslutande essä

Jag tror att det här är det svåra nödvändiga, att förstå och leva i denna samtidighet: ensam och tillsammans, på en gång och på en gång, oöverbyggliga klyfta nödvändiga samvarotillvaro. Det är inte en rörelse mellan närhet och avstånd, det är samtidigt närhet och avstånd, det är samtidighet i två olika tider och det är […]

Läs mer Ur en avslutande essä

ett väluppfostrat sällskap

  god dag god dag god dag vi är en arm som har en hand som har ett finger god dag låt oss ge också om det bara blir halvt eller be också om det bara är alltför lite god dag god dag som blir sagt vad säger du vem sade att ”fingrar klingar vackert som […]

Läs mer ett väluppfostrat sällskap

Lättnad

  Vilken oerhörd lättnad det är att glömma, förlora – att inte fördjupa sig, inte analysera sig, inte gå i historiens och minnets fällor. Ett indirekt sätt att se; att inte försöka, utan via oförsöket nå det man inte ens visste att man sökte, försökte nå. Att bli så lätt, så ljus, att det andra […]

Läs mer Lättnad