Tua Forsström; En kväll i oktober rodde jag ut på sjön (2012)

Mycket gott har sagts om  En kväll i oktober rodde jag ut på sjön , men en sak jag skulle vilja lyfta fram är Tua Forsströms vers- och strofbehandling i den här samlingen. Det kanske låter tekniskt, eller rentav helt onödigt när man talar om en så intensiv  diktsamling som En kväll rodde jag ut på sjön. Ändå tror jag att det är viktigt att se att det i dikt som Forsströms inte egentligen finns någon skillnad mellan form och innehåll, dikt sådan som hennes är och gör; det händer i dikten och dikten handlar utåt. Mycket av den poesi som är viktig kan med fördel läsas så att man istället för att i första hand tolka (förstå) den försöker röra sig i den, eller låter den ta sig in i en och röra sig i en.  På det sättet blir både dikt och läsning handling. Om man vill läsa så – och sådan läsning är förutom viktig också njutningsfylld – gäller det att rikta uppmärksamhet på alla delar (delhändelser?) dikten består av; det är de som gör diktens handlande möjligt.

Så här inleds  den tredje dikten i  En kväll i oktober rodde jag ut på sjön:

Jag föll genom papperen lagda åt sidan
Jag kom till ett ställe där jag skulle stanna

i fyra nätter men jag stannade i fyra år
Nån sade: ni har vållat kommunen betydande utgifter

Jag sade: det här är min situation
En liten modig katt kom till min undsättning

Jag kunde se vad jag ville i mörkret
om natten och ingen såg mig

Det kanske ser enkelt ut. Men det är det inte. Tvärtom, det är oerhört skickligt och mångfacetterat. Här finns fyra sätt att använda versen: 1. verser som är så att säga hela: ”Jag föll genom papperen lagda åt sidan”, 2. verser som förutom att ägna sig åt versöverklivning också kliver över strofen:  Jag kom till ett ställe där jag skulle stanna / / i fyra nätter men jag stannade i fyra år, 3. vers engagerad i normal versöverklivning ”Jag kunde se vad jag ville i mörkret / om natten och ingen såg mig”, och 4. verser som har dubbla roller: ”jag kom till ett ställe där jag skulle stanna” som också går att läsa som en ensam hel vers utan någon relation till första raden i följande strof.

Kanske inte så tydligt vid en första anblick? Men tro mig, i den här dikten händer mycket mera än att den bara säger något. Och i just i det här fallet handlar det som händer mycket om vers och strof; det är i dem som dikten börjar röra på sig, leva.

1 Response to “Tua Forsström; En kväll i oktober rodde jag ut på sjön (2012)”


  1. 1 Robert Henrik Paetau 27 maj, 2014 kl. 14:16

    Fascinerande granskning av denna dikts fascinerande formmässiga uppbyggnad…Tua Forsström är en av mina favoriter sedan jag var 16, 17 år (jag är nu 38) och jag märker att jag ”förstår”, upplever och känner av mer och mer facetter och dimensioner i hennes lyrik än någonsin tidigare. Det hela går liksom djupare in på mig MEN även det jag upplever att du i din granskning pekar på, det raffinerade, det rytmmässiga, finner jag att jag ser på med nya ögon, även Tuas humor, tycker jag, är en ingrediens jag ser tydligare nu i flera av hennes samlingar….


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Tysktime

Karsten Aase-Nilsen skriver om tysk samfunn, kultur og politikk

Low Life

Peter Mickwitz

Meldingar til massene

Meldt av Merete Røsvik Granlund

%d bloggare gillar detta: