Ja aivan kuten ankanpoikaressu leimautuu ensimmäiseen näkemäänsä ihmiseen ja luulee tätä äidikseen, isäkseen, biologisiksi tai ei-biologisiksi vanhemmikseen tai eronneiksi vanhemmikseen tai rekisteröidyiksi parisuhdevanhemmikseen tai krokotiilikullakseen tai kolmipäiseksi perä-belugialaiseksi totototaurukseksi, niin mekin leimaudumme ensimmäiseen sattumanvaraiseen tarinaan, jota joku ryppyinen laiskimus pitelee ihmettelevien silmiemme edessä ja uskomme että tuo surkea mielikuvitukseton tarina on me että se on maamme maamme että se on minä ja minä olen se ja sen vuoksi maailman yhdeskymmeneskahdestoista ihme ja siinähän sitten makaamme ja kaikki on ohi ennen kuin alkoikaan ja mitä ihmeisiin tulee antaa olla!
(Käännös Kristiina Lähde!)
På svenska:
Men vad blev det av det som heter frihet?
Och så som den stackars ankungen präglas vid första bästa människa hon ser och tror att den människan är hennes mor, hennes far, hennes biologiska eller obiologiska föräldrar eller hennes frånskilda föräldrar eller hennes partnerskapsföräldrar eller hennes älskade krokodil eller den trehövdade totototauren från bortre belugien, så präglas också vi av första bästa godtyckliga historia någon skrynklig slashas håller upp framför våra undrande ögon och tror att denna usla fantasilösa historia är vi att den är vårt land vårt land att den är jag och jag den och därför världens elftiotolfte underverk och så ligger man där och allt är över innan det ens hann börja och glöm allt vad underverk heter!
(ur Där bara diset återstår av paradiset, 2007)
cirklar runt detta utanför 