Just idag saknar jag i många journalisters kommentarer kring de tragiska händelserna i Paris det historiska djupet. Om man inte går tillbaka till vilken roll Frankrike haft i Mellanöstern sedan början av 1900-talet kan det vara mycket svårt att förstå det som nu händer. T.ex. Elina Ravantti, chef för det finska statliga radiobolagets utrikesredaktion analyserar under rubriken ”Dåden i Paris – Varför just Frankrike” (http://yle.fi/uutiset/analyysi_pariisin_iskut__miksi_juuri_ranska/8455832 ) händelserna utan att överhuvudtaget nämna att Syrien i praktiken var fransk koloni 1920-1949.
a
Jag själv är på många sätt frankofil. Jag har bott i Paris, jag trivs på få ställen så bra som på den franska landsbygden och fransk litteratur och filosofi har betytt oerhört mycket för mig. Jag är ytterligt sorgsen över de terrordåd Paris har utsatts för 2015. Det enda jag föraktar mera än rasism och nationalism är våld. Ändå tror jag att det just nu – hur bakvänt det än kan låta – kan vara viktigt att komma ihåg att allt som kommer från Frankrike inte är ädelt. Till det minst ädla franska hör det Frankrike åstadkommit sedan 1800-talet i arabvärlden – från Marocko till Mellanöstern.
a
Det som händer nu är inget nytt, utan återkommer tidigare i historian. Hur många terrordåd i Paris gav Frankrikes krig i Algeriet 1954-1962 upphov till? Och bör man inte komma ihåg de våldsdåd fransmännen utförde i Syrien under den tid de styrde landet som sk protektoriat under mellankrigstiden? (Viktigt att minnas är bland annat det syriska upproret 1925-27 då Frankrike bombade stora delar av Damaskus till marken vilket krävde omkring 1500 dödsoffer, en stor del av dem civila.)
a
Till den historiska bakgrunden hör också att Frankrike och Stor-Britannien effektivt sett delade Mellanöstern mellan sig efter första världskriget. Bland annat Irak gick till britterna och Syrien till Frankrike. Mycket av de nuvarande problemen bottnar i den delningen. Det två europeiska halvstormakterna verkade de facto som veritabla skurkstater i regionen under den här perioden. Cyniskt nog pågick det också ett tyst krig mellan Frankrike och Storbritannien om vem som skulle dominera regionen. Fransmännen bland annat beskyllde britterna för att ligga bakom det syriska folkupproret 1925-27. Det finns också de som påstår att Frankrike som hämnd finansierade det som på den tiden kallades judiska terroristorganisationer i Palestina för att på så sätt underminera britternas position där. Överallt där britterna och fransmännen drog fram i Mellanöstern är det nu kris och krig: Irak (britterna), Syrien (fransmännen), Libanon (fransmännen), Israel (Britterna), Jemen (britterna) o.s.v.
a
Nu deltar Frankrike alltså i bombningarna av Syrien och har en militärstyrka på uppemot 2000 man engagerad i det. Om det är en rättfärdig militäroperation, och om den någonsin kan leda till något positivt, vågar jag inte säga. Jag vågar överhuvudtaget inte säga vad som kunde vara lösningen på konflikterna i Syrien, Irak och Kurdistan. Och jag är ganska övertygad om att inte någon annan heller vet det. Men om man som Frankrike, med i sig kanske ädla syften, går ut i krig måste man kanske också komma ihåg att fienden kan slå tillbaka – det är ju krig det är frågan om – och att man därför äventyrar sina egna medborgares säkerhet.
a
När det ryska flygplan som antagligen utsattes för ett terrordåd kraschade i Sinaiöknen 31.10.15 dog 224 människor. Charlie Hebdo gjorde satir av kraschen med hänvisning till att Ryssland bombar i Syrien. Jag hoppas och tror att C-H inte kommer att ägna sig åt motsvarande satir nu efter händelserna i Paris, även om motiven för terrordåden antagligen på många sätt påminner om varandra.
a
a
För dem som är intresserade av att försöka förstå det som nu händer rekommenderar jag James Barrs bok A Line in the Sand – Britain, France and the Struggle that Shaped the Middle East (Simon & Schuster 2011) (http://www.newstatesman.com/books/2011/10/british-french-france-arab) , en faktafylld och välskriven bok. Om någon annan har tips om böcker i ämnet så är jag intresserad .
cirklar runt detta utanför 
https://mfaa.abo.fi/?issuem_issue=mfaa-9-2014