Van som jag är att böckerna jag ger ut försvinner snabbare än jag hinner skriva dem är jag glatt överraskad av att på mindre än två månader fått 10 recensioner av Bo i ett hus som ligger i mörkret. I själva verket är det förunderligt att en obskyr poet som skriver på ett minoritetsspråk i ett litet land får så många recensioner överhuvudtaget. Jag är imponerad och lite hoppfull rent allmänt för den finlandssvenska litteraturens del.
Recensionerna Bo i ett hus… fått har varit av varierande slag, från positiva till ljumma till negativa till upprörda. Ingen av recensionerna har gjort mig arg eller nedslagen, några har gjort mig glad, en del har väckt mitt intresse – också för min egen bok. De tråkigaste och oviktigaste recensionerna är de ljumma; att boken inte väckt någon egentlig eller djupare reaktion och att recensentens läsning därför ofta är blek och ointressant i sig och inte sällan ytlig.
En av de recensioner som väckte mitt intresse var den där kritikern var upprörd över alla bräddar, tycktes det som, och osorterat hade skrivit ner precis varje känsloreaktion hen haft under läsningen. Jag vill tro att reagera på en bok på ett sådant sätt kan vara viktigt, kanske viktigare än den hemtrevlighet man ser vissa kritiker känna inför en viss typ av poesi, vilket för det mesta gör det förutsägbart – både recensionen och poesin.
cirklar runt detta utanför 