Jag har i över två decennier arbetat med ett bokprojekt som har som utgångspunkt den tavla av Rubens som kallas Landskapet med den dubbla skuggan. Nu är jag äntligen igång och har preliminärt kommit överens om utgivning hösten 2022. Boken som ännu inte har något namn verkar bli en kalejdoskopisk helhet av essäer och annan prosa. En av njutningarna med att skriva den här boken är att få försöka befria formen, formerna, från utifrån pålagda och självpålagda begränsningar.
Utgångspunkt är alltså tidsanomalier i Rubens (knappa) produktion av landskapsmålningar. En sådan anomali finns också på den målning av Rubens som är sidhuvudsbild för denna blogg: där ser vi en vagn i ett landskap i vilket det råder både natt och dag samtidigt.
När min mamma dog 2020 ärvde jag en halv tavla som jag sålde för att jag inte hade råd att göra den hel. Jag beslöt att använda pengarna jag fick för min halva av mammas tavla till några hela tavlor. Summan var inte stor men jag hade råd att köpa några enkla flamländska 1600-talstavlor. (Det råder lågkonjunktur för gamla tavlor, liksom för så mycket annat gammalt.) En av de tavlorna anknyter lite till den pågående boken och till bilden som på ingångssidan till min blogg. Tavlan som nu hänger på vår vardagsrumsvägg är en liten landskapsmålning av Pieter de Molijn. Molijn levde och målade ungefär samtidigt som Rubens och anses ha varit en förnyare av landskapsgenren. Här en detalj av min molijntavla:
Om Pieter de Molijn: https://jhna.org/articles/pieter-de-molijn-dutch-painter-art-market-seventeenth-century/ .
Se också: https://petermickwitz.com/2017/02/05/lat-detaljen-forstora-helheten-tva-tavlor-av-pieter-brueghel/
cirklar runt detta utanför 