Fler recensionssexemplar som jag ärvt av min pappa. Sammanlagt 21 böcker ur Bonniers Nya lyrikserie. Nya lyrikserien gavs ut 1961-1968 i 56 volymer om högst 32 sidor var. Kända författare som debuterade i serien är bland annat Lars Norén, Göran Sonnevi, Jesper Svennbro och Staffan Söderblom. Även bl.a. Barbro Lindgren och Ingmar Lemhagen gav ut böcker i Nya lyrikserien.
När jag bläddrar i böckerna hittar jag lappar instuckna i en del av dem. I Min elefant och andra dikter (1966) av Gabrielle Björnstrand finns en gulnad lapp med texten: ”Var snäll mot Gunnar Björnstrands dotter….. Tycker Greta B.” Med tanke på att Gabrielle Björnstrand 1966 var 19 år gammal kan man verkligen hoppas att kritiken hon fick var snäll. Hennes pappa skådespelaren Gunnar Björnstrand är känd för sina många roller i filmer av Ingmar Bergman och lappskrivaren Greta B antar jag att är Greta Brotherus, mångårig teaterkritiker på Hufvudstadsbladet.
Min pappa tycks inte ha recenserat de här böckerna i första hand för Hufvudstadsbladet utan för den Helsingforsiska kvällstidningen Nya Pressen (nedlagd 1974). I en av böckerna (Kerstin M. Lundberg: Psykodrama, 1966) finns mellan sidorna en samling lappar med överskriften Nya Pressen, och sedan, rad för rad: Bok, Författare, Förlag och Recensent (=Mickwitz). I rutor längst ner står Utgivningsdatum, Önskat recensionsdatum, Inkommit och Publicerad. Undrar om man nuförtiden på den enda kvarvarande svenskspråkiga huvudstadstidningen HBL arbetar så här metodiskt med bokrecensioner? Det framgår av lapparna att min pappa 1966 bland annat recenserade Gösta Fribergs Ögat i bombsiktet och Tomas Tranströmers Klanger och spår för Nya Pressen.
En svenskspråkig kvällstidning i Finland som systematiskt recenserade rikssvensk lyrik, andra tider.
Men så roligt det här var. Och tänk att jag hade en skyddsängel som hette Greta Brotherus, det var jag värd, ibland. Men jag fick också en bra recension av Agneta Pleijel i AB, och en torrare hållen men dock med viss respekt för att ”jag följde min egen näsa” av Lars.Olof FRanzén I DN.
Själv har jag haft en viss kontakt med finska tidningar på kultursidor, och som krönikor, under ett tiotal år,.