vi söker oss fram bland bilar djur kärror människor ljud sinneslösa bindeordslösa av sol av dis den måttlösa saknaden den omättliga närheten gatunätet folkmängden trafiken avstånden växer snabbare än vi rör oss inåt mot dess centrum rör sig solen som ett rött streck som skär sår i det bruna dis som täcker himlen dagarna välter […]

Läs mer

ja ja om jag kände världen eller om du dvalar nej du kan inte gömma dig världen är en dalochbergbaba jag ja men du kan glömma mig ja jag kände världen genom den stickiga kladdiga gårdagen som inte kunde släppa mig ja dagarna går har du någonsin burit mask ja det växer glasfiber vid min […]

Läs mer ja

vem som flyr är öppet, fönstret står öppet ljusa gardiner i luftdrag och molnig vad händer i den tomhet som uppstår när något som inte kan ha funnits har försvunnit? rummet är ljust väggarna taket fönstret öppet fråga frågorna, ställ föremålen, känn efter rummet glider bort isär blir en allt mindre allt blekare fläck i […]

Läs mer ur ”som du gör dina cirklar runt detta utanför” (2012)

Det angelägna är alltid det jag redan vet att är, angeläget. Det jag kan omfatta utan att behöva fatta tag i det eller någonting alls, egentligen. Men om jag då inte vill eller ens behöver veta det jag redan vet; inte få saker och ting som redan syns skenbart synliggjorda? Så tvärtom då: det som […]

Läs mer Angeläget

I Östergötland skola äfwen Poikar bruka at kasta Borrarne i wädret när Flädermössen flyga, för att fånga dem dermed gunga, gungar i världen den gungande med ögon som fäster som kardborrar vid världens bleka ljus, gungande gungar du i världens ljusa ljus slungar du dig ut i världens vassa ljus, fäster du dig vid världsljusets […]

Läs mer arctium lappa

du tror att du är en råtta, ben hälsar svans, natt möter dag, och du tänker varma tankar: världen är ditt ostron och allting finns till för att du skall kunna hitta en väg runt det inget hinder är för lågt och du kryper och du visslar och du avundas sniglarna som förutom att de […]

Läs mer för att alla älskar detta djur

fast, jag är som av ett kors fäst vid dig med armar utsträckta mot horisont ens yttersta punkt: åter i mitt hjärta till tillbaka öppen inåt mot aldrig ett slut en spik för varje sats och en annan en för varje ansats till slut tills bort blir bort om Ur som du i mig nej […]

Läs mer fäst,

1. har du märkt hur ett mörkt rum aldrig är mörkt? hur det vid en viss tid i natten finns i föremålen en grå kornighet som öppnar dem, men också ett blixtrande vitt innanför ögonlocken; en plötslighet som mot all din vilja avslöjar någonting, och något du vet prasslar vid golvlisterna, och något du ser […]

Läs mer [ två versioner av sömnlösheten ]