Modernism och modernism (Marjorie Perloff)

Jag har länge tyckt att den uppdelning där avantgarde och modernism ställs mot varandra är konstig. Modernism om något är avantgarde: det tidiga 1900-talets modernism – till vilken tradition bl.a. den finlandssvenska modernismen hör – var inget mindre än revolutionerande. För mig har modernism alltid betytt en mångfacetterad och omvälvande litterär epok under 1900-talets första decennier, medan det är uppenbart att man på många andra håll med modernism i första hand syftar på efterkrigstidens högmodernism, poesi som onekligen rätt långt saknar experimentvilja och vilja att omstörta.

I think the main change in my point of of view toward twentieth century poetry is that, as time has gone by, the big division between moderism and postmodernism that once seemed crucial no longer seems so. The real break came not in the sixties, as is somtetimes thought, but much earlier. Modernism was a revolution, we can see that now. – Marjorie Perloff, intervju i boken Poetics in a New Key (2013)

Den här idén måste dö – bokfynd i Berlin

berlinbok

Under en en vecka lång vistelse i Berlin i början av april besökte jag två bokhandlar som man som finländare bara kan drömma om. Pro qm http://www.pro-qm.de/ och Walther König https://www.buchhandlung-walther-koenig.de/koenig2/index.php?check_pass=true . Två bokhandlar till bristningsgränsen fyllda med böcker, bland dem drivor av böcker som tangerar mina intressen för överstora städer, ekonomi, konstens relation till naturvetenskaperna, filosofi, mm, mm. Självklart förköpte jag mig.

a

Några av mina byten:

The Internet Does Not Exist , e-flux journal (Sternberg Press 2015)
”The Internet Does Not Exist. Maybe it did exist only a short time ago, but now it only remains as a blur, a cloud, a friend, a deadline, a redirect, or a 404. If it ever existed, we couldn´t see it. Because it has no shape. It has no face, just this name that describes everything and nothing at the same time. Yet we are still trying to climb onboard, to get inside, to be part of the network, to get in on the language game, to show up on searches, to appear to exist. But we will never get inside something that isn´t there. All this time we´ve been bemoaning the death of any critical outside position, we should have taken a good look at information networks. Just try to get it. You can´t. Networks are all edges, as Bruno Latour points out. We thought there were windows but actually they´re mirrors. And in the meantime we are being faced with more and more – not just information, but the world itself.”

a

Henri Lefebvre: The Missing Pieces (Semiotext(e) 2014)
”The Missing Pieces is an incantatory text, a catalog of what has been lost over time and what in some cases never existed. Through a lengthy chain of brief laconic citations, Henri Lefebvre evokes the history of what is no more and what never was: the artworks, films, screenplays, negatives. poems, symphonies, buildings, letters, concepts and lives that cannot be seen, heard, read, inhabited, or known about. ”

a

Armen Avanessian, Andreas Töpfer: Speculative Drawing (Sternberg Press 2014)
”Speculative Drawing presents fifteen books – from monographs and translations to collections of essays – that emerged from the research platform Speculative Poetics, conceived by Armen Avanessian in 2011. This book gives a somewhat different introduction to contemporary speculative philosophy, raising questions on how thinking works and how thinking occurs in drawings or illustrations. How does a poetic thinking work that´s not about but with art.”

a
Och ett citat ur inledningen till boken: ”This is where poetics has its place: the creation of something that could not even have been imagined before it was produced and was, for that matter, impossible before it was real; the production of a novelty whose gensis cannot be explained via any causality but remains contingent: an artistic act that, ultimately, open up space for truth, always to be revised.”

a

In the Holocene, Ed. João Ribas, över 30 författare (MIT List Visual Arts Center 2014)
”In the Holocene proposes art as a speculative science, how artist investigate principles and phenomena more commonly associated with scientific or mathematical thought. Through the speculations and propositions of artists from nineteenth to the twenty-first centuries this volume proposes that art is an investigative and experimental activity, adressing what is explained through traditional scientific means: matter, time, energy, perception, etc. In this sense, both art and science can be seen to share an interest in knowledge and disrutive insights, yet are subject to different logics and conclusions.”

a

This Idea Must Die – Scientific Theories That Are Blocking Progress, Ed. John Brockman (Harper Perennial 2015)

Boken består av en lång rad små uppsatser skrivna av vetenskapsmän och -kvinnor. Här ett urval av idéer och teorier som enligt skribenterna inte förtjänar att fortleva:

a

Simplicity
The Universe
IQ
Entropy
String Theory (X2)
Cause and Effect
Race
Essentialism
The Self
Free Will
Common Sense
Things are either True or False
One Genome per Individual
Natural Selection is the Only Engine of Evolution
Universal Grammar
Languages Condition Worldviews
Big Data
Intelligence as a Property
The Continuity of Time
Homo Economicus
Economic Growth (X2)
Sciense is Self-Correcting
Only Scientists Can Do Science
The Scientific Method
Opposites Can´t Both Be Right
Culture
Anthropocentrcity
Geometry
Och förstås: The Illusion of Scientific Progress

Tigrar i Frankrike II

The world is full of things that represent either danger or opportunity, yet at any one time you aren´t concerned with most of them. Why? Because they are far from you. The tigers in countries across the ocean would eat you in a minute if they could, but you needn´t worry, because they are nowhere near you. This is the gift of space: almost everything is far away from us and can be ignored for the time being.

Imagine a world containing an enormous variety of objects without the organization of space. Anything might impinge on anything else at any time. There would be no distance to keep things separated.

Ur Lee Smolin: Time Reborn – From the Crisis in Physics to the Future of the Universe

tigrar i frankrike23012015_0000 (2)

Gunnar Björling X 6, fyndat hos Hagelstams

20150207_221347 (2)

 Ur bokhyllorna VII

De här björlingsamlingarna köpte jag igår på Hagelstams antikvariat i Helsingfors. Det är länge sedan jag senast jagade diktsamlingar på Hagelstams. På 1980-talet när jag bodde i Rödbergen besökte jag regelbundet antikvariatet och om jag hade råd, och om det fanns böcker, köpte jag Björling, Ekelöf och diktsamlingar av andra författare som jag på den tiden trodde på. För en originalsamling av Björling kunde man få betala över 200 mark. De jag köpte igår var betydligt billigare än så. Vad säger det?

20150207_221531 (2)

Den sjätte samlingen jag köpte är Solgrönt, och det var egentligen den jag var ute efter. Resten av böckerna fastnade av misstag: om man hittar en lång rad billiga originalsamlingar av Björling kan man inte annat än ta med dem hem. Solgröntexemplaret jag köpte är dedikerat till Diktonius, och kostade lika mycket som de andra fem böckerna tillsammans. Pauliina Haasjoki och jag har haft ett flerårigt översättningsprojekt som kulminerar nu i vår: Solgrönt utkommer som den första hela boken av Björling översatt till finska. Ett smakprov:

a
Me emme ole valmis pihvi, me olemme rikkipureskeleva;
me kaikki laulamme kokonaissoitinta, eikä kellään ole sitä;
tahdomme lausua sen; tässä meillä on oikeutemme, ja tie – kaikille.
Annamme minkä voimme kokonaisen yksittäisestä silmänräpäyksestä universaalisti, kuten:
että lehmä on teurastettu tai Rafael näyttää pitkää nenää.

a
(Vi är ej färdig biffstek, vi är ett söndertuggande, / vi alla sjunger helhetsinstrument, och ingen har det, / vi vill utsäga det; i detta har vi vår rätt, och väg – för alla / Vi ger vad vi kan av det helas enskilda ögonblicks universellt, som: / att en ko slaktas eller Rafael visar långnäsa.)

20150207_190816 (2)

a

Nu har jag sammanlagt 14 av de 20 böcker Björling gav ut. Debutboken Vilande dag (1922) har jag fått i bröllopsgåva av Kjell Westö:

20150207_221843 (2)

a

Min morfars exemplar av Ett blyertsstreck (1951):

 20150208_130012 (2)

Kvantfysik och estetik?

Jag har aldrig riktigt förstått varför fysiker och andra naturvetare förhåller sig så passionerat till skönhet – eller varför de har en så konventionell syn på vad vackert betyder. Detta ständiga prat om hurdana ekvationer, teorier m.m. som är vackra:

a
”Ask any physicist about symmetry and the answer will probably be a variation of the following. ‘Nature is symmetric. Through mathematics, we uncover these symmetries. Our equations and theories are the embodiment of this inherent order of all things. Symmetry is beautiful and beauty is thruth.'”

a
”In art and in music, what is considered modern is often asymmetric. During the early twentieth century, the break with classic art was, to a large extent, expressed as the breaking of symmetric patterns in nature and the human figure.”

a
”There is need for a new kind of aesthetic in science, a new kind of beuaty that leaves behind expectations of order and symmetry inspired by age-old monotheistic beliefs.”

a

Citaten är hämtade ur fysikern Marcelo Gleisers bok A tear at the Edge of Creation, A Radical New Vision for Life in an Imperfect Universe. Boken är en av allt fler som tar sig an det som kunde kallas fysikens metafysik.

a

http://www.goodreads.com/book/show/7527320-a-tear-at-the-edge-of-creation

Ur bokhyllorna, V: Bonniers Nya lyrikserie 1961-1968

2015-01-11 11.51.48 (2)a

Fler recensionssexemplar som jag ärvt av min pappa. Sammanlagt 21 böcker ur Bonniers Nya lyrikserie. Nya lyrikserien gavs ut 1961-1968 i 56 volymer om högst 32 sidor var. Kända författare som debuterade i serien är bland annat Lars Norén, Göran Sonnevi, Jesper Svennbro och Staffan Söderblom. Även bl.a. Barbro Lindgren och Ingmar Lemhagen gav ut böcker i Nya lyrikserien.

När jag bläddrar i böckerna hittar jag lappar instuckna i en del av dem. I Min elefant och andra dikter (1966) av Gabrielle Björnstrand finns en gulnad lapp med texten: ”Var snäll mot Gunnar Björnstrands dotter….. Tycker Greta B.” Med tanke på att Gabrielle Björnstrand 1966 var 19 år gammal kan man verkligen hoppas att kritiken hon fick var snäll. Hennes pappa skådespelaren Gunnar Björnstrand är känd för sina många roller i filmer av Ingmar Bergman och lappskrivaren Greta B antar jag att är Greta Brotherus, mångårig teaterkritiker på Hufvudstadsbladet.

2015-01-26 14.57.37 (2)

Min pappa tycks inte ha recenserat de här böckerna i första hand för Hufvudstadsbladet utan för den Helsingforsiska kvällstidningen Nya Pressen (nedlagd 1974). I en av böckerna (Kerstin M. Lundberg: Psykodrama, 1966) finns mellan sidorna en samling lappar med överskriften Nya Pressen, och sedan, rad för rad: Bok, Författare, Förlag och Recensent (=Mickwitz). I rutor längst ner står Utgivningsdatum, Önskat recensionsdatum, Inkommit och Publicerad. Undrar om man nuförtiden på den enda kvarvarande svenskspråkiga huvudstadstidningen HBL arbetar så här metodiskt med bokrecensioner? Det framgår av lapparna att min pappa 1966 bland annat recenserade Gösta Fribergs Ögat i bombsiktet och Tomas Tranströmers Klanger och spår för Nya Pressen.

En svenskspråkig kvällstidning i Finland som systematiskt recenserade rikssvensk lyrik, andra tider.

2015-01-26 14.58.25 (2)

Ur bokhyllorna IV: Gunnar Ekelöf, Dīwān över fursten av Emgión 1965

2015-01-19 13.31.44 (2)

a

Det här exemplaret av Dīwān över fursten av Emgión är ett förhandsexemplar som jag ärvt av min pappa. Min pappa var förutom författare (poet i första hand) också på 1960-talet kritiker, och det är i den egenskapen som han fick den här boken.

Dīwān över fursten av Emgión är inledningen till Ekelöfs Dīwāntrilogi. De övriga delarna är Sagan om Fatumeh och Vägvisare till underjorden, som blev Ekelöfs sista bok. Trilogin är en mäktig avslutning på en av den svenska litteraturens viktigaste författarskap någonsin. Av de tre böckerna äger jag inte Sagan om Fatumeh.

En dikt jag funderat mycket på:

a

ok

a
Jag planerade länge – och gör det egentligen fortfarande – någonting essäaktigt om riktningar, dimensioner och rum i poesi. En av texterna jag skulle skriva om var just den här dikten.

Också passionen har dimensioner. Men i dikten ovan händer mycket mer än en snabb blick på den avslöjar. För den uppmärksamma och fördjupande läsaren uppstår en känsla av svindel när hon läser den.

Jag har två exemplar av Dīwān över fursten av Emgión, det till höger är av en senare upplaga, femte-sjunde tusendet:

a

2015-01-25 16.05.48 (2)